oskrivnabladet

(` v ´) Sophia. (` v ´)

Denna inlägg ska tillägnas älskade Sophia, som jag kallade för "flisi" som nu är en av himlens änglar - den finaste av de alla.

Sophia, det går inte en dag sen att jag fick beskedet att du har lämnat oss som jag saknar dig, tänker på dig, kollar på bilder med dig, gråter över dig. Jag fick lära känna dig en så kort tid & jag fick så mycket minnen av de mest värdefullaste stunderna ändå. Vem kunde ana att det skulle ta bort från oss så hastigt? Hade jag vetat om det så hade jag gjort allt i min makt för du skulle fått stanna hos oss.

Jag har varit på din sovplats en gång sen du lämnade oss helt på din stora dag, begravningsdagen. Jag gick hela vägen där du sov & hem bara för att få gå till dig. Jag ska komma till din sovplats flertals gånger igen, jag lovar. När jag var där hos dig där du sover med dina fina blommor som fortfarande var fina, så tog det inte alls lång stund tills jag brast i tårar & beskrev mina känslor över dig - som jag än känner & upplevde när du försvann.

Jag kommer aldrig kunna förstå eller föreställa mig hur smärtsamt det måste vara för din mamma, pappa, din storebror att gå en dag i deras skor utan dig när dem var så lyckliga över att du kom till deras liv. Jag känner en stor saknad, jag känner smärta i hjärtat, det värkte av att gå ifrån dig när jag skulle gå hem. Jag ville bara vara där kvar med dig & ville invänta ett mirakel. Men det där dumma miraklet har jag förstått inte kommer ske.

Varför Sophia? Varför just du? Ett oskyldigt barn som var så älskad & kommer alltid att förbli. Du skulle ha hela livet framför dig .. Älskade flisi jag är så tacksam att jag fick mina fina dagar med dig. Jag kommer aldrig förstå varför detta var tvunget att hända & kommer aldrig vilja ens att förstå. Men, jag är så otroligt glad att jag fick se dig, hålla i dig & känna att vi hade ett band ihop du & jag. Ett band som jag aldrig kommer kunna binda med någon annan, jag kommer kunna lära mig att älska dina framtida syskon (om dina föräldrar vill välja att skapa fler), som jag gjorde med dig, min systerdotter & din bror william som jag är gudmor åt. Men ingen kommer kunna ersätta den kärlek & saknad som jag har över dig. Ingen kommer kunna ta din lilla plats (stora plats) :)

Skulle det finnas nåt i denna värld som jag skulle kunna få förändra & dra tillbaks tiden på skulle det vara att skydda dig, rädda dig, se till att du blev stor, göra allt jag bara kunde för att få dig tillbaks så att jag kan se din pappa & mamma lyckliga igen. Det smärtar att se min älskade syster så ledsen över att hennes älskade barn är borta. Som den stora syster jag är till din älskade mamma, skulle jag vilja ta bort allt det onda & skänka henne det hon mest vill ha - sin dotter.

Detta är inte meningen att vara ett "sorligt" inlägg men jag vill skriva ner det jag känner & hur jag upplevde det. David pratar ofta om dig fia, han säger att det är du på mina bilder när ni 3 togs tillsammans, dig, william, & david. Han säger att du sover nu  & det gör du med. David tyckte om dig han också, han var så glad över att få hjälpa dig att bli matad.

Det har gått flertals månader nu sen du försvann från oss men inget har förändras Fia. All saknad, all glädje att få ha dig i mitt liv, all kärlek det finns kvar. Tänker på dig otroligt mycket nu & brukar kolla upp i himlen & pratar till dig. Jag drömmer om dig ibland & det är så fina drömmar. Du ser så fridfröjd ut. Jag gråter så otroligt mycket i drömmarna att jag vaknar av att jag gråter floder, jag ber &bönar på mina bara knän att du ska komma tillbaks till mig, du kommer ned som ett ljussken & sen flyger du upp igen i himlen efter att jag får se dig en kort stund att du sover & är så fin. Jag ber dig att komma tillbaks igen efter du lämnar mig med ett sken, men det mörknar till sen lämnar du min dröm. Det hjälper att du kommer i mina drömmar, att du visar att du har det bra för det hjälper en att lindra sin smärta & saknad. & att få en att gå vidare även om det tar emot att gå vidare i sitt liv utan dig. Men vad ska man göra? Tiden stannar inte dagarna rullar förbi, veckorna passerar, månaderna blir till en ny månad även om man inte vill.

Jag älskar dig Sophia, kommer alltid att göra det & det finns inget som kan få mig att sluta göra det. Kommer föralltid att sakna dig även om jag inte gråter varje dag, så saknar jag dig. Du finns i mitt hjärta där du fick din plats från första stund tills oändligheten. Tänker på dig mycket, vill & hoppas du vet att du inte är bortglömd. Sophia, älskade flisi min ängel det är du & det står jag vid. Vila i frid, jag säger inte farväl & det har jag sagt förut till dig. En dag, en dag ängeln min kommer jag få se dig igen & då hoppas jag att jag finner en frid som du förhoppningstvis har funnit.

Sophia..