oskrivnabladet

Jag skulle hämta min son på t-centralen i Sthlm, & det var nog den längsta dagen hittills att bara komma fram dit & sen lyckas komma hem! =/ Just när man nästan var framme så säger busschaffisen att linjerna inte går att åka på & jag som just då hade mina hörlurar till min nya älskade musiksmak hårdrock för fullt så reagerade jag inte på att en hög röst säger ett meddelande. Så när jag väl tar av mig dom så hör jag bara honom säga "blåa & gröna linjen". Jag tänkte "inga problem, jag vet mitt tåg är en röd linje" Jag kliver av vid tekniska & säger jag ska till t-centralen, inga problem där inte! & så kommer tåget man hinner åka ett stopp (1) tills det kommer en tydlig röst i högtalarna att man inte får åka mot t-centralen! Att jag kunde hoppa av där eller åka vidare mot **** (**** står för att jag inte uppfattade vart.) jag kliver av för då var jag ändå i Norrmalms torg tror jag det hette? (Rätta mig gärna om jag stavat fel någon Stockholmare!) Jag är nyinflyttad jag skyller på det trots jag är en Stockholmare ;)..

Iaf, så går jag ut & tänker "shit, vart är jag?" Jag fattar tele & ringer min stjärna Ludde i panik "Ludde, du måste hjälpa mig!" Hon säger "vad har hänt?" & sen så får hon följa med mig HELA vägen i tele så hon får vägleda mig mot Sergel Torg, jag hittade inte ett dugg på den fronten av Sthlm, & jag tänker inte lära mig har jag kommit fram till, nej nej. Jag går alldeles för snabbt förbi alla korsningar osv som jag skulle stannat till så jag får vända & ha mig! ;) Efter massa om & men & går för långt i omgångar så kunde Ludde leda mig rätt till Sergel Torg. Jag lägger då på luren & får direkt ett samtal från Mickes mamma som undrar vart jag är & osv. För Micke var ju tvungen ta sitt tåg snart & jag var ju tvungen komma fram för hämta David.

Jag gjorde allt jag kunde! Hur kunde jag förutse att tågerna skulle strula & hade inte den blekaste aningen vart jag skulle ta vägen heller. Jag tackar Ludde & Emme som en gång i tiden gick där med mig för år sen så jag hade lite koll att om man hoppade av vid ett torg var man nära T-centralen, fast då sen i efterhand kom jag på att det var jag ju vid Sergel Torg & inte Norrmalms torg eller vad tusan det hette :( (jaja, klaga mindre jag fick allt motion!) ;)Vilket fall som helst blev jag ännu mera panikslagen när jag upptäckte att när jag väl var i Sergel Torg på "plattan" att det var avspärrat så jag kunde inte alls ta mig till T-centralen så jag fick förklara för Siv som ringde för Micke inte fick tag på mig, jag satt ju i tele för ens försöka komma fram så hade inte tid med läsa alla tjatande sms om vart jag var.

Iaf, förklarade läget slänger iväg sms till Micke han fick möta upp mig, varpå jag fick svaret "Nej." att jag fick ta mig till Mcdonkan, trots han visste före mig att jag inte fick komma fram till Centralen & tåget skulle ju åka inom kort & då fick jag inte ta med mig David hem utan behöva vänta tills idag, hade ju varit från honom flera dagar skulle jag behöva vara från han en dag till? nejru. Jag skulle ha han med mig hem! Jag kände hur tårarna kom tanken att inte få hem mitt barn igår, handlade bara om en dag till om jag inte fick tag på dom innan tåget, men en dag till nej jag ville bara inte det. Tillslut så gick jag fram frågade hur jag kunde komma fram till t-centralen nu när var avstängt. Han sa "Gå upp där & gå vägen rakt fram" jag sa "Kan jag gå till t-centralen alltså?" Han sa ja! Jag sticker direkt efter tackat honom & jag springer bland all folkmassa jag skulle ha mitt barn bara! Jag gav mig inte, jag gick som attans & jag sprang allt för komma till mitt barn! Mitt älskade barn! Jag springer fram till Mcdonkan som vi hade sagt vi skulle mötas & jag blev mäkta besviken när dem inte fanns där! Jag gissade då på att de borde vara inne i själva terminalen & där fann jag dom! Jag pustade ut & fick börja med irritation i teckenspråk när han gnällde att jag hade då gått & sprungit & kämpat hit så jag ville då inte ha gnäll det första man får :/

Efter det var allt lugnt, David var hungrig, Micke hade inte handlat mat så fick jag göra det, gå runt överallt & ringa Ludde i omgångar blev beskrivad hur jag skulle gå för komma till tekniska igen & herregud, busschaffisar & personal sände mig huller & buller, efter massa krångel & nära krocka med en bil i bussen (såg så ut iaf) så kom jag äntligen till tekniska! Jag kände en stor lättnad. David åt maten emellanåt i bussar & allt farande sen somnade han stackarn. Hade med velat göra det om jag inte hade behövt kämpa i timmar för komma fram & sen hem. När jag väl kom till Tekniska Högskolan & såg jag hade missat sista direkt bussen till Hallstavik, började jag gråta. Tog upp mobilen & ringde Ludde & hon svarade nåt i glatt stil som hon brukar medan jag sa "Jag kommer inte hem! Missade min buss" & tårarna var inte nära, det hörde Ludde sa hon sen när vi sågs. Hon sa jodå, ta buss 676(?) tror är den jag åkte iallafall & hon sa hur skulle gå, så jag gick mot grillen där visste jag ändå vart jag var, där har jag varit så pass många gånger, (återigen tack vare Emme) (jag tänker inte förklara vem emme är, det orkar jag inte.) bussen stod där still sen när väl gick närmare startade den & jag kände små panik "nej, bussen kommer!" tur nog var jag precis där & var måttligt trött & försökte komma fram till mitten bland allt folk som envisades gå framför mig så jag trött sa "men akta er".

Kom på bussen iaf & kände äntligen är jag på väg hem! Först då kunde jag äta lite mcdonkan mat & dricka min extremt sena mat för den dagen. David sov gott. =) När väl var framme i Norrtälje blev David lite reserverad inför Ludde men det släppte snabbt! Det är ju Ludde & Mårten med fula hästar! (Läs fyra hästar) ;) (Han säger fyra som fula.) Sa att Ludde är en stjärna & att mamma sa att jag hade tur som har Ludde som kunde hjälpa mig & hämta mig! =) Min stjärna det är Ludde det! ;) Jag vet inte vad jag skulle göra utan Ludde? ;) Har tackat henne många gånger men hon tyckte inte hon gjorde så mkt. (Hon kan inte mena allvar ;) för mig gjorde hon massor! :D) Sen väl hemma så var det "ja, äntligen jag är hemma!" :D Det var verkligen en extremt lång & händelserik dag lite träningsvärk har man allt fått också! =)