oskrivnabladet

Jag begriper mig inte på dig, att du kan göra som du gör mot din familjemedlem?
Ta upp en person som är totalt oskyldigt bara för att se vad det reageras på?
Jag köper inte ett skit av vad du säger, jag har inte något behov att ha dig i mitt liv, jag kanske kände det en gång men det försvann sakta men säkert. Det jag retar mig allra mest på är att du sabbar mer för dig själv nu än vad du någonsin har gjort. Hon räckte ut sin hand, hon hade hopp. Du smulade sönder allting med en fingerknäpp.
Jag visste att jag gjorde rätt som skyddade henne från första början, fan att jag inte förstod vad du var kapabel till att säga med dina ondska ord. Du har inte min respekt för 5 öre längre.

Jag hoppas det var värt det? För du kommer nog aldrig få henne att glömma vad du har gjort..
Jag trodde faktiskt du skulle vara mer rädd om vad du kunde få än vad du var, du känner inte någon av oss & du hade den möjligheten här & nu, då & där. Men inte längre.. Hon behöver inte en sådan som dig i sitt liv, jag undrar om jag ens vill det själv?

Vi/hon hade nog aldrig dig ens från första början, det mesta är nog bara för att det skulle målas fint på ytan men ju mer som grävs desto mer skit var det under.

Det enda bra du har gjort i det hela är att du förstärkt henne, hon insåg hon behöver inte DIG.