oskrivnabladet

Leo, min älskade lill hjärta. Alla dessa sekunder, timmar, dagar, månader bokstavligen talat  år som jag har längtat efter en till bebis, så kom du till mig, du finns här i min famn just nu & andas dina små andetag. <3

Efter alla dessa månader, längtan så stor att jag har blivit ledsen, längtan efter att få känna sparkar i magen, få plusset, allt som har med en graviditet att göra kom.

Nu kanske det inte låter mycket för alla dem som har försökt bli gravida i antal år, men jag har velat ha en till sen david var bebis, jag sa att jag ville ha fler efter jag födde honom, längtan efter en till kom dock mera när han var 9 månader.. inte visste jag då att de skulle ta upp till 6 år senare, innan min längtan kom till, trots jag hade sagt "no more babies" efter missfallet i vecka 12, jag ser dig än idag den där lill bebis som skulle bli en liten människa, så fort jag blundar. jag trodde inte att jag skulle få en fullgången graviditet igen, jag trodde inte att jag skulle få uppleva det igen, rädslan fanns där, rädslan att få missfall än en gång. att höra man har en barn sen tidigare hjälper inte, det är en stor lättnad att man har ett barn redan när man går miste om att få ett blivande barn till, men sorgen man känner är inte lätt. tanken då att förlora i sen graviditet eller efteråt, kan jag inte föreställa mig, men jag vet att smärtan är fruktansvärd.

Nu ligger du här & jag är lycklig som har dig, jag har din bror David som har hunnit bli 6 år, & att ni växer skrämmer mig, ni blir så stora så fort. Leo, du är snart 3 månader redan, men känns som du funnits hos mig hela tiden, känns som du är äldre än vad du är. Var bebis ett bra tag till, väx inte lika fort som din bror..

jag älskar dig leo, jag älskar din bror david. ni är mina hjärtan, ni är mitt allt. ni är mitt liv, jag skulle inte klara mig utan er.