oskrivnabladet

 

Okej, vissa förstår visst inte denna detalj "hur ska man kunna leva på annat sätt än så man har levt om man inte ser annat?"

jag hade en konversation med mamma. Hon förstår inte att man inte kan se annat levnadssätt än det man är van vid. Hon menar på att om man inte kan uppfostra barnet på ett sätt, byt sätt då? medan jag menar på att om man har uppväxt på ett visst sätt & inte haft barn tidigare så VET man inte hur man ska uppfostra utan man kör på sitt sätt som man vet är det enda? alltså, sättet man växte upp på. punkt.

 

Nu kommer klämpunkten här. Hon fattar visst inte vad hon har gjort med mitt huvud? hon fattar visst inte att JAG gör som hon gjorde med oss när vi växte upp? jag pratade inte med henne gällande mig, utan att jag pratade med henne om en utomstående men som står mig nära. att jag faktiskt kunde förstå tillslut varför man beter sig som man gör, jag såg det solklart när jag var i samma rum med alla dessa människor. poletten fall ner.

 

Hon skrek på oss som barn, hon drog oss i håret så att det ömmade i dagar, hon visste att vi inte vågade säga något heller så hon använde det, hon sa åt oss fula ord, hon fick oss må dåligt.

 

NU menar hon på att det hjälper inte skrika på sina barn (?!) klart det inte gör har jag alltid sagt, men nu helt plötstligt har hon fått värsta wake up call. För att hon skulle sluta säga åt min nära vad han gör fel med sitt barn, så påminde jag henne hur hon faktiskt var mot oss, hon erkände vad hon hade gjort, hon mindes helt klart att hon skrek på oss. Jag sa jag gör som du gör, har du inte tänkt på det? man vet inget annat ibland & gör som ens föräldrar gör. jag har skrikit på mitt älskade barn, handen på hjärtat vem har inte skrikit? & hon menar att det hjälps inte. nej nej, men hon anser ju totalt vridna saker ibland också som jag är helt emot.

 

skillnaden är att hon inte vet ett skvatt om hur han är som pappa, hur han är när han faktiskt är med sina barn. hon påstår det räcker med det hon har sett, har hon ens sett hurdan han är mot barnen när vi är med varandra? nej, hon är bara totalt emot alla som är i motsatt kön.

 

långsamt men säkert kommer man att finna en väg som passar än, som bryter sin vana som barn själv. när man har barn själv man förstår vad som är rätt & inte rätt, alla behöver inte gilla sätten men sålänge ens barn har en trygghet & kärlek kommer man verkligen långt. en  sak jag verkligen har lärt mig är vad ens ord från ens föräldrer sätter spår i sitt huvud, det upprepas som en cdspelare .. vad ni än gör kalla inte era barn för själviska, egotrippade, tjocka mm .. det sätter sina spår mera än man tror även i vuxen ålder.