oskrivnabladet

Jag vet inte vad jag ska ha för någon slags rubrik därmed mina kära punkter.
Igår åkte jag med Johan till Uppsala (muppsala) som andra föredrar att säga & vi shoppade på oss lite granna. Eller ja lite granna är en underdrift. Jag fick honom att handla jeans x 2 peppar peppar! ;) .. Sen valde jag nåra par kallingar jag ansåg han skulle ha, jag gillar inte hans som han envisas ha från en klubb.

Jag kom hem med jeans x 2 som jag absolut inte ville tillåtas skulle komma med hem för jag ansåg det var för dyrt. Men johan var envisare än mig. & par trosor kom med mig hem också =)

Vi var en sväng till Ikea med & handlade på som bara den där - mest möbler som vi har suktat efter & planerat länge så nu har jag fått till en början hur jag vill lägenheten ska se ut iaf =).. datastol, säng ram samt madrass till alvin, bokhyllor till david & alvin. :) sen bordslampa & lite mer små saker till köket blev det =) en hel del .. haha ;) tror johan kommer bojkotta ikea ett bra tag framöver nu dock ;)

Hunnit vara på marknader & loppis senaste dagarna & förra veckan. Fann en del fynd så nu hoppas jag innerligt att david blir jätte glad! =) ..

Johan blev inte så superduper glad på mig när jag hade handlat hem en blixten tröja till david - jag har ju sagt att jag totalvägrar handla det men den var fin & jag kunde inte helt låta bli när david önskade sig det på sin dag. 30 kr kostade en. jag tog en sådan & med spindelmannen. dock tog jag rätt så totalt åt helsike fel storlek för jag kan ha de bägge :p hahaha! ;) .. aja, så svårt se när man inte har barnet med sig & inte kan pröva iaf. :/ men men nu har han att växa i ;) ..

snart kommer min mamma flytta från Örebro län & bli granne med Emmi (igen) de ska nu bägge två bo i Norrköping istället. Eller ja utanför Norrköping.

jag är rastlös. kanske man ska göra någon hemma syssla kanske? inte för att det akut behövs med tanke på jag har städat & haft mig men jag tycker alltid att jag finner nåt jag kan göra.

imrn ska jag upp vid 4 (?) tror jag blir lagom för ta bussen 5:3o eller vad bussen skulle åka i för tid mera exakt, till norrtan (norrtälje) & prov jobba! Pirrigt pirrigt! ..

om jag förstått rätt & så då kan detta leda till heltids fast tjänst.

nu ska jag bara inte hoppas allt för mycket, så jag inte blir besviken sen om det inte blir nåt. ..

lite jobbigt när man vill så mycket i livet & inte riktigt vet vad man ska satsa på i första hand?

Jag kom på att min lilla bebis blir 5 år om.. .. .. .. .. . . .. . . . 11 dagar! ;) & då blir ankan 25 ;)

min lilla pojke börjar bli så stor så stor! =) .. & han växer på utav bara den blir handla kläder efter kläder tycker jag ;) tur att man har bonus barnet alvin som kan ta hans kläder som är fina & hela. :)

men ibland har jag smått längtan efter en pytte liten bebis .. men jag känner mig inte helt redo än, tänker ibland fortfarande på bebisen som jag skulle ha fött vid detta laget. jag vill vänta lite tills jag fått jobb helst med, blir jag flerbarnsmamma mera än till ett så blir jag, blir jag det inte så har jag iaf david :) ..

antingen får man höra man är surig hela tiden när man träffas elr så kommer man inte. däremellan är man en massa också. att ni orkar? för jag förstår inte att ni orkar. jag måste lära mig sluta orka reagera. som om någon av er har värsta biga smilet i ansiktet hela tiden? & som om ni alltid kommer på saker när ni är bjudna?

bara för man står rakt ut & kollar på bokstavligen ingenting, snackar inte med någon & bara står där i ensamheten medan andra röker & jag kollar på ett hus & bunt barn & bara står där sen hux flux kommer en från familjen säger "se inte så sur ut det är fest".. jag var inte ens sur. jag har en allvarlig min när jag inte ler. skillnad. jag är så less att folk tror de känner mig. det gör ni inte.

sen snackade jag med dem andra & försökte men de försökte inte tillbaks blev bara typ "varför tog du av dig skorna för då?" eller när man försöker snacka "jaha, okej." eh ja, vem är surig tro? ..

& sen däremellan ska det snackas om mig när jag inte är där, men varför ska jag komma om jag bara blir kallad sur? ler jag & är glad ja då är inte det bra nog.

att man aldrig kan göra er nöjda. inte för jag bryr mig men lilla flickan därinne inuti mig, som bara vill ni ska gilla mig kommer alltid fram. :/ ..

konstigt att ludde aldrig kallar mig sur? hon har sett mig i alla ansikt uttryck. oftast tyst, bara tänker, frustrerad, glad. hon säger: "du bara skrattar åt mig jämt" eller "Désirée, bara fnittrar!" men sur. det kommer inte ut från henne. så jag har funderat. kan det vara eran närvaro som gör att jag inte känner jag kan vara mig själv med tanke på att det alltid kläcks ett & annat? eller att jag helt enkelt inte känner någon gemenskap? jag känner inte att jag känner er & jag tror inte ni känner mig, egentligen.

Jätte kul att barnet blir sjukt när man hade tänkt fixa sitt idkort en gång för alla :/ Det högsta han hade hittills var 39.4 i feber igår. Får se hur de är idag istället. Idkortet får vänta tills ja har mera tid på mig, en hel del att göra under veckan.

Igår var jag duktig jag tränade ;) woohoo! :D jag ska bli fit ;)

-
i mina drömmar är du min, i verkligeheten är du inte det ..

-

Jag har en visdomstand som känns utan vet inte vad. Det känns bara om man tar över med fingret där, inte när man borstar tänderna. & om man äter något där så känns det bättre efteråt. Lite skumt.. Hade ont i andra sidan av visdomstanden för inte sålänge sen & då visste jag att då skulle den andre börja med. När jag kollar i spegeln ser man att det sticker ut. Kul, jätte jätte kul. (Ironi.) Men det borde nog avvta snart för jag har haft det nåra dagar nu.

Så bara att bita ihop snart är det nog över igen.

Jag fick sovmorgon idag, woohoo! Första gången på länge som man faktiskt fick sova ut & inte bli väckt av en pojke vid namn David. Inte för att han inte får väcka mig, men det är skönt få sova ut ibland med.

Blev inge Uppsala igår, skulle bli för stressigt. Får ta det på måndag istället, valde stanna hemma med skulle egentligen till Luddii men jag orkade inte jag var så fruktansvärt trött att jag ändrade på det & somnade några timmar på dagen. Hade sådan trötthet att jag fick huvudvärk?

Idag funderar jag på ta ett ryck av storstädning & lite träning. Här ska kommas i form. Jag saknar formen jag en gång hade, tröstäta är skit. Hoppas jag har lärt mig det nu bara.

En kompis till mig sa en bra sak "Man ska inte ha sådana som får en må dåligt i sitt liv, jag vill bara ha såna som får mig må bra" .. det stämmer faktiskt. varför ha folk som kan trycka ner på dig så du mår dåligt när du kan vara glad? För är det en person som får dig må dåligt, sprider du din dåliga känsla till andra. & det blir som en cirkel som sluter sig & det kommer gå runt & runt.

Har du däremot folk som får dig må bra, då sprids det glädje överallt. & love is in the air.

Jag har bestämt mig nu, jag ska klippa banden med dem som får mig må dåligt.

Jag var till Uppsala med Luddi samt barnen i ehh ehh ehh.. tisdags måste det bli?
Vi skulle göra lite ärenden eller ja, hon skulle framförallt jag gjorde sällskap :)
Handlade en bröllopspresent då också efter lite hjälp från älskade Luddi samt rådfrågan i tele utav Johan sen valde jag den. Vad kan jag troligen inte säga för jag tror Emmi (min sis) läser. Men sen så kanske ;) ..


Jag fann lite fynd också. Fann bord på Ikea för 19 kr st, som jag letade efter. Luddi sa "19 kr st? Du tar en bunt!" ;) Ludde fann också fynd några svarta små förvarnings lådor så jag sa samma sak tillbaks ;) Hon tog 4 st tror jag? ;) Det är en bunt :)..

Barnen tjatade om allt & inget & var lydiga till & från. De envisades med Ikea heeeeeeeela tiden, jag förstod inte varför för de brukar inte vilja till Ikea. Men Luddi hajade grejjen, de kunde ju få vara där en timme & leka. Men denna gången blev det inte så lyckat med lekandet där, blev hämtning & tillsägelse av barn 2 ggr sen gavs det upp. Ludde hämtade barnen & jag betalade kalaset. Dock fick jag pengarna tillbaks sen bara för hon var tvungen hämta sitt barn & samtidigt hämtade hon David.

Gjorde fynd på stadium med tror jag det var? Eller om det var intersport? Var någon sport affär iaf :) Gjorde 3 fynd tror jag? REAREA gillar man! :D Äntligen unnade jag mig kläder. & en sväng till lite andra affärer gjorde vi med men då var det Ludde som handlade inte jag.

Sista stoppet innan vi åkte hem var till Gränby Centrum skulle in till hm, systemet & handla ciggisar.
Väl i Hm gjorde man mer fynd. Trosor för 50 kr 3 pack, eller om det var 30 kr? 50 kr för en schnygg bh ;) Finally!

Jag & Ludde  har samma smak & storlek. Det visste inte jag, lite kul faktiskt :D

idag är jag uppe med tuppen det sken in såpass genom fönstret. Ska ändå troligen iväg tidigt idag, jag ska en sväng till Uppsala idag om det blir som dagen är planerad, saker kan ju faktiskt komma emellan. Måste fixa med mitt Id kort. Den har gått ut & det var väldans längesen.

Förstår inte varför jag skjutit upp det för? Räkningar är jag noga med, samtal som måste ringas gör jag & ibland skjuter upp .. Men Idkort fixar jag inte? Nej, då krävs en spark i baken..

Snart gifter min minsta lills sis sig. Att hon gifter sig före mig har jag inte hundra smält. Men hon måste vara först med något, jag skaffade ju barn först. haha. & det trodde ingen jag skulle göra först av oss två. Men jag kan allt överrraska jag med.

jag tror dock jag inte gifter mig i livet. Jag ville en gång i tiden men de var då ..

jag skrev ett ganska långt inlägg men när jag väl var klar för nåra dagar sen försvann allting för det blev nåt fel :( & inte fick jag tillbaks det sen.. så jag ska försöka igen..

..

snart kommer jag att försöka uppdatera bloggen lite. ;) kanske..

jag vet inte vad jag ska skriva om & det känns inget vidare roligt skriva när det är lika med dött med kommentarer oavsett vad jag skriver..

Vad ska man skriva för att intresset ska ökas? David har tagit dagis bilder för snart en vecka sen & den blev sååå fin! :D äntligen en bild som man kanske slipper höra kommentarer att han ser så sur ut.. inte för jag bryr mig, för jag anser att bilden i fjol var ändå hans personlighet på nåt vis. & sen för att han faktiskt inte gillar när andra tar kort som han inte känner.. & det tycker mamma är nåt han ska få ur sig, men det tycker inte jag. jag är likadan & jag tänker inte få ur mig det.

äsch, skiter i bloggen jag är trött.. inget ovanligt nuförtiden kanske, men jag är trött. Vill sova.. Nu. NU nuuu!
MEN NEJ, det kan jag inte .. alla måsten jag måste göra. gäsp.

vill ha min helg, inte för jag gör nåt på helgerna men ändå. man bara slappnar av mer då.. inte för man får mer sömn, för den rubbas bara men ja, att man vet man inte måste upp en viss tid osv är skönt.

nej, jag tappar intresset för blogga tröttheten gjorde sig påmind igen.

Jag retar mig på en artikel på aftonbladet. Jag läser aldrig där mer för det är så mycket "skräp" och hemskheter mot bsrn och djur där så jag blir bara illamående av alla artiklar som kommer ibland. Men iaf, idag kollade jag & fick se en artikel om ammande mamma som ammade i ett bibliotek på barnavdelningen samtidigt som hon läste bok för sitt andra barn.. Då hade en som jobbar där kommit till henne & sagt att hon ska amma lite diskretare nästa gång eller vända sig mot väggen.

Det jag stör mig på är att man täcker faktiskt bröstet när barnet äter? Huvudet täcker det mesta & jag är en av de få som faktiskt inte klarar av att amma öppet, om jag absolut måste göra det så är det vid vissa få människor jag kan göra det inför, annars har jag haft nåt slags filt över.

Men det som står i kommentarerna är att många stör sig på att se bröst. Det jag retar mig på är att när jag var tvungen amma öppet i Kolmården så försökte jag täcka mig så gott det gick & min sis hjälpte mig så gott hon kunde genom dölja, sen kommer det en familj med barn & hela skaran sätter sig just FRAMFÖR mig & jag blir direkt besvärad för att han bokstavligen stirrar på mig! Alla klagar över att man inte ska amma öppet, eller att inte vilja se brösten? Men vadan de som faktiskt vrålstirrar när jag ser att han stirrar på mig när jag redan försöker dölja & sen sätter sig frivilligt framför mig med sina barn? & sen visar han emellanåt besvärelse för att jag faktiskt ammar när han ska äta men han stirrade ju självmant? En sådan person som faktiskt har 2 barn själv samt sin fruga eller vad tusan det var bredvid sig om jag nu minns rätt borde väl ändå ha vett att INTE stirra rakt på en när man försöker dölja så gott jag kunde? :( men det var varmt den dagen & om jag täckte David skulle han väl få värmeslag ..

Det var första gången verkligen stort öppet & jag hade verkligen inget val. Alla andra gångerna den följande dagen sprang jag in på toaletter.. Dels för att det spöregna & sen för att jag inte klarade av det för jag mådde dåligt själv av hans vrålstirrande.. Kan förstå han inte ville se när han skulle äta MEN det var han som inte slutade glo på mitt ena ammande bröst.

Min slutledning är att sluta klaga sådant & kom igen.. Har vi inte kommit längre i tiden än till att än idag klaga över ammande mammor som har varit med i bilden vet inte hur länge?

Jag vet inte om detta kan klassas som tillägnat dig direkt pappa, då detta inte kommer vara något fint huvudtaget. Om du kommer läsa detta antar jag att jag kommer få äta mina ord.

Jag vet inte om jag har dig som min pappa, eller om jag ens har haft det? Jag kan ju inte direkt påstå att jag har förlorat dig för det har jag ju egentligen inte gjort? Du lever i denna värld, men har jag verkligen dig ändå? Jag kan inte se dig som en pappa. Du kallas för det, men har du någonsin funnits där som en pappa bör? Jag vet inte om du fanns där när jag var liten, för det är bara allas ord mot varandras. Jag syftar inte på tiden i sjukhuset, där vet jag att du fanns men jag menar efter det.

Jag minns svagt den där gången då jag satte ner min fot, jag var inte alls stor jag var bara några år gammal & jag hade förstått att dina ord var tomma löften. Du kom & gick som du ville, du sa en dag att du skulle komma men du gjorde aldrig det. Du dök inte upp & jag hade mina förväntningar jag väntade & Emmi väntade. Dagen passerade till kväll & det vart läggdags du kom aldrig. Dagen efter kom & du hörde aldrig av dig. Så där vart det i omgångar, tillslut dök du upp med en mängd massa glass. Så gjorde du alla gånger jag kan minnas.. Jag kunde ringa till dig, eller ja rättare sagt Emmi & jag men du var inte hemma. Vi lämnade telesvar men du ringde aldrig upp. När vi väl fick tag på dig i tele vågade vi inte prata & du var inte glad.

En dag kom du & jag bara passerade dig vid hallen gick mot köket & sen vände jag om tror var mamma som sa åt mig att jag skulle komma hälsa på dig men jag ville inte, jag vägrade jag ville inte ens titta på dig, jag satte mig i vardagsrummet & du drog Emmi längtade tills dagen du skulle komma tillbaks då du hade sagt men du kom aldrig sen mer. Jag hade visst sagt till Emmi att hon inte skulle hoppas för mycket, för du skulle inte komma iaf. Inget jag har minne av men det kan nog stämma bra det. Jag ville bara förvarna min lill sis så hon inte skulle hoppas för mycket, jag fick skiten för att jag inte ville prata med dig Emmi klandrade mig för hon trodde det var mitt fel att du aldrig kom igen.. Jag hade ångest, jag visste inte att det skulle innebära att du skulle sluta komma?

Allting var mitt fel, så trodde jag & fick man höra. Hur skulle Emmi som litet barn förstå bättre än så? Hur skulle jag förstå bättre än så att så var inte fallet?

Jag växte upp & jag fick arga känslor. Jag var så himlans arg jag var fruktansvärt arg på dig, pappa men vet du vem jag klandrade? Vet du vem som fick gå igenom helvetets med gap & skrik? All min ilska & framförallt smärta jag bar inom mig? Mamma. Mamma, fick stå ut med allting, hon hade inte ens gjort ett endaste mot mig men hon skulle få skiten för allt! Sen senare vart jag arg på Emmi, Emmi var arg på mig. Vi bråkade som fan med varandra & mamma vart tokig. Jag kan inte fatta att hon inte tröttnade på mitt beteende elr kastade ut mig? Jag var fruktansvärd.

Emmi hamnade också i den där åldern tillslut, från att det alltid var jag & Emmi som försvarade varandra på alla sätt, hon betedde sig som en stora sis & jag som en mindre. Jag kände mig liten & inte dugg stark. Emmi vågade stå emot äldre barn som bråkade med mig.

Jag kom upp till gymnasiet, jag fick min första pojkvän det var ännu en sak du gick miste om. Du visste inte ens hur jag hade haft det, du visste inte hur pass dåligt jag mådde. Jag tappade livsgnistan rejält sen när jag vart runt 16 år. Lite äldre, jag hade vänner omkring mig som gjorde allting de kunde. Jag fick gå till kuratorn tillslut efter att ha försökt få hjälp några gånger i högstadiet, det var en rena pina den tiden den också, jag fick bara rådet jag skulle undvika dem som fick mig må dåligt, det var det enda. Alltså ingen större hjälp där inte. I gymnasiet fick jag en som lyssnade på mig & fattade tele ringde hem till mamma. Kurator förklarade det som att jag hade ett lock över mina känslor inom mig & att det nu kokade över så att alla känslor brast ut. Jag fyllde 18 så gjorde jag ingenting annat än skrek rakt ut. Jag hade panik. Jag fick panik. Jag vet inte varför jag mådde så dåligt, jag sabbade min födelsedag med att bråka som fan med mamma så jag fick sprängande huvudvärk, mamma skällde ut mig rejält & jag grät som ett barn. Jag visste inte vart all ilska kom ifrån. Jag ville bara inte bli äldre. Jag var rädd. Varför vet jag inte. Jag har aldrig upplevt det där igen.

Jag vet då att all ilska var pga dig pappa. Jag mådde så dåligt pga dig. Du var huvud problemet i det hela. Mobbningen var en del, att jag miste mitt älskade marsvin (som kanske inte är så stort men för mig var det de, hon var den enda som fick mig glad efter skolan.) Jag kände ilska mot dig för jag kände det som så att du övergav mig. Jag fick höra så mycket skit om varför du inte fanns i vårt liv att jag tillslut köpte det allting, att det var mitt fel den där gången jag var liten & stötte bort dig gjorde du inte existerade i vårat liv på 13 år?

Du hörde av dig tillslut när jag fyllde 23 tror jag? Jag bodde i fellingsbro & fick ett samtal från en gammal gubbe som jag sa. Det var du. Jag visste inte varför men det var något i din röst som fick mig känna igen dig.

Jag träffade dig först sen på Micke & Lindas bröllop vi snackade lite efter ett tag, men jag är ledsen jag kunde inte köpa det du sa. Orden att du älskade mig gick inte in. Jag hade så länge velat höra dig säga det & när du väl sa dem kände jag ingenting. Du kollade på mig som om du kände mig, du kunde säga exakt vad mitt ansikt uttryck var & jag frågasatte mig själv hur kan du känna mig enligt dig när du inte funnits i mitt liv mer än halva mitt liv?

Jag känner inte dig. Jag kände inte att jag älskade dig tillbaks, jag kände ingenting. Jag trodde den dagen då du sa att vi skulle hålla kontakten att jag skulle få tillbaks min pappa. Men vem är min pappa egentligen? Hurdan var du som pappa när jag var liten & hurdan är du egentligen? Är du den där hårda skalet som du utvisar när du är grymt elak? Eller är du en mjukis därinne när man kommer igenom ditt skal?

Jag vet inte.. & jag vet inte om jag någonsin lär få veta. Men jag hoppas en dag att detta ovisshet kan leda till ett slut, gärna innan allting är försent. För lilla flickan inom mig som den där dagen valde sluta att tro på att du skulle komma saknar sin pappa. Jag saknar att ha ett pappa dotter band nu när jag kan ha det men ändå så har jag inte det? Varför har vi inte det? Kommer det bli försent för oss? Eller är det redan försent?

I mina ögon miste jag min pappa den dagen han slutade hålla det han lova. Jag tappade min tillit för dig som barn & den byggdes upp när du sa vi skulle hålla kontakten för ett år sen snart & det har inte skett än..

Pappa, förlåt om du ser detta för det är inte menat att såra men jag måste uttrycka mig någonstans.

Jag vill att det ska bli bra men det krävs två för det, jag vill inte försöka ensam jag har försökt sen barn.I

Jag saknar dig flisi. Jag har en riktigt kass stund just nu flisi, jag saknar dig så mycket att mina tårar bara rinner nerför mina kinder hur mycket som helst. Det nderlättar inte ett dugg att jag lyssnar på musik heller, fastnat för en låt där de sjunger över en de mist. & där sprack det för mig över dig flisi. Jag tänker på dig titt som tätt & jag umgås med dina syskon så fort jag får chans till det, men dem är inte du flisi. Du hann inte ens få vara med oss till din 2 månaders dag. Flisi, varför skulle du komma till denna värld när du som hastigast bara rycktes bort från oss? Varför kunde inte läkarna upptäcka att du inte mådde helt bra trots att du betedde dig som att du gjorde det? Varför kunde jag inte ha känt på mig?! Jag önskar varje dag att jag hade fått se dig prata, gå mot mig, få se dig växa upp till 3 månader, som ledde till ett halvår där du förmodligen hade börjat krypa? Sen skulle du ha fått fira din allra första ett årsdag! Jag vet inte vem som skulle ha varit mest stoltast då? Jag saknar dig så fruktansvärt flisi! David kramar om mig, försöker trösta mig men det hjälper inte .. Det hjälper inte ett dugg flisi. Jag vill att du ska vara här! :'(..

Jag fann en tatuering flisi som hade som ett slags band med en symbol på bakom, jag kunde föreställa mig ett namn på det bandet på min handled, jag pratade först om att ha en tatuering med David på men då tyckte min bästa kompis Ludde att hon inte ville ha det så då hon får ha Mårten omkring sig hela dagarna i ända & han finns i livet. Annat vore det om hennes barn Leif som är en ängel, som du flisi. Har du träffat honom? :) Han skulle ha blivit 5 år detta år. Han fyllde för inte sålängesen flisi. & du flisi du ska snart vara 2 år.

Det sägs att tiden läker alla sår att man finner ett sätt att gå vidare? Men hur gör man med denna smärta & saknad då?! Det värker än flisi, ta det ifrån mig!

Jag sa till Ludde att jag tänkt göra en tatuering för dig flisi, då sa Ludde "Ängelflisi" jag sa jaa. Det lät fint. Eller ängeln Sophia? Vad tycker du?  Jag känner inte din närvaro mer flisi, jag saknar känna du är omkring mig.. Är det för att jag inte tänkt så mycket på dig? Eller är du omkring hos din mamma för se ner på dina bröder? Eller kan det vara så att du har det så bra däruppe att du leker om dagarna? :)

Jag vill bara få se dig igen flisi! :'(.. Kan du inte komma till mig i mina drömmar flisi? Jag vet att du har visat mig att du mår bra genom att du lät mig få ta farväl senast i drömmen.. Men nu känns det som jag behöver få veta än en gång att du faktiskt har det bra. Snälla, älskade flisi..

Du är så saknad av mig, jag älskar dig. Att du som var så liten kunde lindra in mig runt ditt lillfinger, att du fick mig falla för dig direkten jag hade dig i min famn & du sa att jag bara fick ha dig där om jag inte tappade dig! :D Eller, ja din mamma sa det åt dig. :)..

Jag är glad att jag fick min tid med dig trots allt, hade känt så mycket värre om jag hade aldrig fått se dig alls. Men du kunde tagit med dig min smärta när du gick.

Älskade flisi, vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till i dessa stunder då jag bara brister i tårar & så fort jag torkat dem droppar det ner ännu fler? Ibland blir det så mycket tårar att jag stundvis får svårt att se vad jag skriver på skärmen.

Flisi, vad önskar du dig när du blir 2? Jag har letat efter den perfekta presenten till dig som du får ha på din viloplats men jag finner inget som passar in. Det ska ju vara nåt som symbolar en ängel, för det var du. Du var min flisi ängel. Eller om jag ska fixa att trycka en sten som din älskade mamma & pappa har inhandlat till dig, men att jag ber att på min ska det stå "ängeln flisi"? Det vore väl fint? =) Sen ska jag säga till dig när jag kommmer till din viloplats som är den mest finaste jag någonsin sett ska jag prata med dig. Var ett tag sen nu flisi, förlåt men jag har haft svårt gå till dig vissa gånger för det har varit för jobbigt. Men jag har velat. Jag har inte glömt det jag hållt, att jag ska komma till dig så fort jag kan.

Hälsa till skrållan, goseman, oliver & min morfar är du snäll flisi. Goseman måste du ha träffat, han är världens snällaste katt som världen någonsin har haft, han var lika oskyldig som dig att lämna denna jord.
Morfar var också snällaste man kunde ha som morfar.
Skrållan vet du ju själv var världens bästa :D Oliver fick du aldrig chans att träffa, han var världens snällaste hane hund som funnits.

Glöm mig aldrig flisi för du är aldrig glömd för mig. Trots att jag har minne som en guldfisk flisi, så kommer jag aldrig någonsin lyckas glömma dig. Vila i frid min älskade, efterlängtade flisi. Jag hoppas jag en dag får återvända till dig, för livet har aldrig varit detsamma som när du kom till världen sen den dagen du lämnade världen. Den är lite bättre nu när din lillebror har kommit, Alexander men det är inte detsamma. Inget kan ersätta min flisi.

RIP alla ni som lämnat denna värld.. All medlidande till era familjemedlemmar & alla tankar jag kan skänka.


/ Désirée.