oskrivnabladet

jag förstår inte hur & varför jag ens saknar dig.. jag tycker inte ens jag borde ägna mig åt att ens göra det eller ens tänka på dig huvudtaget .. du har sårat mig otroligt djupt & jag kommer aldrig att kunna lita på dig mer igen. jag trodde på allting du sa, jag lät mig förblindas av all kärlek jag kände för dig & allt kämpande för hålla allt vi hade i liv emellan oss som ett par var sen bara helt bortkastat .. hade du sagt till mig att du inte kände nåt för mig mer så hade jag kunnat gått vidare MÅNADER tidigare .. jag ifrågasatte ofta att du inget kände för mig mer (det märktes på ditt beteende & allt ditt sätt att snacka med andra) men du sa bara att jag var larvig .. vem kunde ana att jag hade så förbannat rätt?

istället för att låta mig tro att det var vi så kunde du ha sagt rakt ut att du inte ville vara med mig mer, det hade fått mig att inte bli så förbannat lurad av dig .. alla dina ord var bara tomt prat. du sa att vi skulle vara vi 2. vad hände med det?

du sa att du älskade mig bara ett tag före du sa att du ville det skulle ta slut .. när jag sa varför har du inte sagt nåt tidigare "tänkte inte på det" fick man som svar .. hur kan man inte tänka på att sluta låta en gå & tro en massa som inte sen stämmer av vad man vill? jag vill inte sakna dig! jag vill bara att allt med dig ska försvinna som om vi aldrig hade varit vi .. jag önskar ibland att jag aldrig hade lärt känna dig .. jag hatar att sakna dig, jag hatar att du får mig känna som jag gör .. jag trodde på oss men jag var ensam..

det enda bra i detta är nog att jag kommer bli starkare när det inte är smärtsamt mer ..