oskrivnabladet

vissa har sina sätt att gå igenom det tuffa mitt är att antingen gå massa med promenader, skrivna ner, lyssna på musik, eller att prata flera gånger med någon om det hela tills det känns som att det är borta. ..
vissa saker kan jag släppa direkt andra saker stannar inom mig i år innan jag kan få ur mig det helt, beror på vad det är & om jag har känt "redo" för att släppa ur mig allt. oftast slutar det med att jag får ur mig allting i ett jätte gräl i frustation & ledsenhet, jag försöker bättra mig genom att prata med personen i fråga när det tynger mig men jag kan inte alltid göra det, jag tänker allt för mycket på hur det kommer att låta, hur det kommer att tas, om jag förlorar personen i fråga då, eller om allt blir värre? jag jobbar på att försöka säga det direkt. det är inte lätt att förändra sig när man väl byggt upp sitt sätt.

idag känns det något bättre än de senaste dagarna, dels för att jag fått ur mig pytte lite & sen för att jag funnit min kära mp3 spelare som har en del av mina älskade låtar .. framförallt för att jag fick ur mig en del som grämt mig till emme. tack emme för du lyssnade. <3 tack för att du tog dig din tid & att du förstod vad jag menade. :) & jag har nog kommit fram till samma slutsats det är nog hösten som spökar en del.

jag vet att jag egentligen är glad, jag är inte djupt ledsen för något. jag har ju startat om.. jag har byggt mig ett eget liv & sen kommer denna skumma depressionen & sabbar min lycka. :/ jag vill inte vara nedstämd jag vill bara vara glad som jag har varit ett väldigt bra tag.

jag är glad för att jag har kämpat mig igenom ett hårt uppbrott med en kille som jag älskade så grymt djupt mycket & som sedan har sårat mig djupt också. (men vilka förhållanden som bryts blir man inte sårad i?)

jag har byggt upp mig ett eget hem ett hem där jag för första gången på länge känner "det är mitt hem, jag bor i det. det är mitt. all mine." jag har inga saker som är från någon f.d. jag har några saker som är lånade, jag har framförallt saker som JAG har inköpt mig. av mig själv! jag är så glad för en sådan sak.

jag är glad för att jag lyckas fått vikariat. jag är glad att jag är så pass bra i deras tycke att de ringer mig i omgångar..

jag har en underbar son som jag älskar mer än princip allting. jag har en fin syster som ställer upp när jag för en gångs skull behöver lån utav pengar. (som är extremt sällan jag har behövt fråga henne om.)
jag har en väldigt fin vän som heter ludde. det mesta är tack vare henne som gjort jag är glad. att hon bara har varit min kompis, att hon har fått mig förstå att om man behöver hjälp behöver man inte skämmas, att det är bara att fråga. kan hon så kan hon. hon har ställt upp extremt. hennes barn är ett charmtroll. min mårten.. ett band som jag har byggt upp med honom har jag inte med något annat barn .. älskade mårten. :)

emme, jag är glad jag har henne. jag trodde aldrig att jag skulle räcka ut min hand så som jag gjorde. jag var bara tvungen att försöka. jag saknade den tjejen helt enkelt. jag väljer mina vänner & jag ville hon skulle bli min kompis. =) (L) saknaden är stor, längtan är större & hur mycket du betyder är massor. min ems.. :)

c, henne gillar jag. :) känner henne inte riktigt ännu men vi gillar samma pizza & samma läsk ;) vem kunde ana det? ;) sen så tycker vi samma saker gällande emme's problem med små krims krams i affärerna. haha, stackars emme kände sig lite "träffad" för hon tyckte vi gadda ihop oss ;) nästa gång ems vänta bara din tur kommer.

fia, är jag glad för att jag har. vi har kunnat träffas några gånger mera nu när jag inte bor så långt bort. :)

& min älskade w .. (william) .. han & jag har ett slags band emellan tror jag :) han & jag leker för fullt när vi är & fick sitta barnvakt till honom tihii! :) min w. han har hört mig säga w om honom så mycket att han själv säger w om sig själv ;).. aj då ;) han lyssnade mera på mig än vad david gjorde i mataffären! & ändå träffar jag han knappt .. lära varandra allt dom kunde skulle de ju göra har emmi & jag sagt men w har nog inte lärt han att lyssna? ;)..

så, jag borde liksom vara glad. allt börjar ljusna för mig .. så varför är man nedstämd emellanåt för? vad är det som fattas? förutom ett förhållande kanske? är det den pusselbiten som fattas månne? men jag vet inte ens om jag vill ha ett förhållande? finns ingen som jag dras till direkt .. antingen är de upptagna eller så har chanserna redan gått förlorat så många gånger så jag har tappat lusten .. eller så är det så helt enkelt att jag inte vill, jag vill nog inte ha ett förhållande, jag är alldeles för rädd för att satsa för fullt igen för att bli lämnad igen. jag la verkligen ner hela mitt hjärta & själ i det senaste, jag trodde att det skulle vara .. ung & dum som man var. har aldrig känt så förut .. jaja, en dag då finner jag den där dröm***** vem det nu är det blir som fångar mitt hjärta med storm & jag kommer att få det där lyckliga slutet som jag längtar så efter .. som älskar mig för mina brister & det fina. som står ut med att jag oroar mig i små saker & inte kan pusta ut förrän allt är bra igen, jag är sådan som inte kan hoppas allt för mycket på det bästa för det slutar bara att man blir besviken, så jag tänker snarare det värsta för sedan bli förvånad. på det sättet minskar jag att bli besviken, är ett "problem" som fastnat sen barndomen, man fick alldelels för mycket hopp just då om saker som sedan aldrig blev av .. så jag lärde mig att aldrig hoppas för det slutade aldrig bra sen iaf. ;( det var oftast små saker men det är alltid det lilla som blir till det större.

nämnde jag att jag har bland de bästa i mitt liv i mitt tycke? :)

ibland blir jag arg & sårad & tycker inte alls jag har de bästa men det har jag .. jag har det för det är alltid någon av dem som finns där när jag faller neråt .. det är alltid någon där med en räckande hand - det är vänskap det!