oskrivnabladet

jag lyssnar på en låt som får mig att inspiration att skriva igen i min blogg.

"sofijah - du somnade förevigt." ..

sophia, jag mår inte bra idag, min älskade flisi .. det är snart ett år sen jag fick träffa dig bland de första gångerna, så liten & jädrar vad du fångade mitt hjärta, mitt bryende om dig, jag var så stolt. ;$ hade jag fått bestämma så hade jag valt mig istället för dig, jag ville inte du skulle lämna oss. jag kunde inte föreställa mig denna hemska tragedi. världen jag är i nu är inte densamme som när du fanns med oss & den kommer aldrig att förbli densamme. dagarna bara försvinner, tiden bara passerar men saknaden då? saknaden över dig vad händer med den? den försvinner inte, saknaden stannar kvar. sorgen passerar inte förbi, den träffar rakt i hjärtat. jag önskar att jag kunde vakna ur denna mardröm som det är & veta att du finns i liv. jag vill du ska vara det. jag önskar allt jag kan.

jag tror ibland att jag ser dig, allt är bara en inbillning men önskan är nog så stark ;$.. jag vet inte hur dagarna redan har hunnit bli ett år sen du dog för det känns som allt var som igår, känns som det var just i denna sekund som jag skriver som din mamma kom med dödsorden i msn att du sov. du somnade för evigt & du vaknar aldrig mer. :'( jag grät & jag skakade & jag visste på nåt knäppt sätt att du sov redan innan. det var nåt som sa det till mig, jag  kände efter den där morgonen när david frågade mig "vad gör fia?" jag kollade på klockan & klockan var nio på morgonen & jag kände efter för att se vad du gjorde fia & jag sa "hon sover." jag har ingen aning om du redan gjorde det då eller inte, men det var nåt som sa att den morgonen skulle du sova. :'( & jag tär inom mig att jag tänkte tanken, att det sedan blev så. hur kunde det  förbli så? varför? varför kan du inte bara vakna upp igen? :'( snälla? jag ber.. jag önskar att mina böner funkade, jag önskar att jag kunde ha känt på mig att du skulle vara i fara & inte bara sov. Jag vill inte ha denna förbenade förmåga att känna vad som ska hända i förväg med mina nära när jag inte kan rädda dig sen. klandrar mig på nåt vrickat sätt för att jag inte förstod. jag tar detta hårt, jag vet att jag tänker & gräver för djupt. men vet inte hur jag ska få ur mig detta annars.

Livet är tyvärr grymt orättvist & jag vet att man dör alltid förr eller senare, men jag trodde faktiskt du skulle vara med oss länge till, otroligt länge till .. jag drömmer om dig älskade fia, jag drömmer om att jag ska försöka rädda dig, men att du lämnar mig alla gånger, jag gråter som ett barn, jag skakar & jag ber men du lämnar mig varenda gång. & i vissa drömmar visar du mig att du har det bra, du visar mig kläder du hade på dig om vardagarna som jag aldrig sett dig i, du visar mig dina begravningskläder som jag aldrig har sett, som din mamma aldrig har beskrivit men som du visar mig & det är just i samma kläder. jag rös när din mamma sa till mig det, när jag berättade för din mamma vad jag hade drömt. din mamma blev lättad att du visade du mådde bra. hon saknar dig olidigt mycket, det gör vi alla.. flisi, så liten men jäklar vad du charmade oss alla. Jag älskar dig, Sophia. Jag älskar dig som om du vore mitt egna barn. Jag håller varsamt i alla mina minnen jag fick uppleva med dig flisi. Jag hoppas du förstår hur mycket jag tyckte om dig, hur mycket jag uppskattade jag fick ge dig mat, att jag ville försöka förstå vad du ville när du försökte förklara vad du ville när du grät i min famn, hur mycket det värmde inom mig när du greppa tag i mitt finger så hårt du kunde. Jädrar stark du var. Sophia, ett barn som aldrig kommer att kunna glömmas .. Sophia Fransson / Salmela du är oförglömlig. Du förblir alltid i mitt hjärta, du finns alltid i mina tankar, sorgen & saknaden kommer aldrig att försvinna men jag kommer att finna mig ett sätt att fortsätta leva med det. Jag vet bara inte hur men på nåt sätt klarar jag igenom dagarna, även om jag gråter mig tills trött, så passerar dagarna förbi i mitt liv. Din grav är den finaste jag har sett, du skulle bara se vilken fin sten du har. Du är vakad härnere i jordklotet av oss. Du är underbar.

Att 2 månader kan göra så mycket för att vara tillräckligt för att fånga ens hjärta & själ föralltid därefter .. (` v ´)