oskrivnabladet

Hej & hå!  Har ni saknat man skrivit måntro? :) Jag skulle ljuga om jag sa att jag haft fullt upp med bloggen, för det har jag inte haft däremot har jag inte haft lusten till att blogga .. Men jag har saknat det .. lite .. ;) ..

Så nu är jag fit for fight igen & jag ska skriva tills jag lessnar elr nåt.

I tisdags tror jag det var for jag med Ludde till Östhammar & handlade lite. Eller nej, det gjorde jag inte alls. Jag skulle handla en reflex till Luckylej men jag kom på än en gång att jag hade ju ännu inte mätt hur stor hon behöver, så än en gång fick det läggas på is. Crap.

Senast jag har bloggat har jag suttit barnvakt, jag har umgåtts lite med Ludde & hennes kille käkade pizza ihop? Tror jag elr om det var före jag senast bloggade? Äsch, jag minns inte.

Igår var det tänkt jag skulle träffa ems & c men ems fick en skada på sin fot så det fick skjutas upp. :( Ledsen i ögat men jag tänker paxa minst 2 dagar träff med dom senare nästa månad iaf. Saknar de två väldans mycket, men jag får krama sönder dem när tillfälle ges.

Idag skulle jag ha åkt till Örebro för att träffa babelibabe men pengar bristen gjorde så det sket sig, hade bokningen färdig till resan dit men inte hem & sen var hemresan princip ordnad men självfallet slutade det med minst 10 lögner så jag sket i allting!

Jag trodde att David skulle få träffa sin pappa sin under helgen som kommer & jag skulle få vara barnfri för minst en natt så jag kunde få roa mig lite med babelibabe. Men nej, jag kunde inte komma hem som sagt så jag ville inte åka & avbokade men då sa micke dem kunde hämta & lämna .. men där var lögnen, det höll han inte mer än en vecka för sen ändrades den versionen .. men det fick jag veta först senare, för först slängde jag iväg ett sms om han skulle ha honom trots att jag backar ur för det började nära sig den här torsdagen & jag hade inte hört nåt på flera dagar. Men nej, det skulle han inte sådanafall om jag inte tänkte komma eftersom han inte visste hur David skulle komma hem sen, men det hade ju han redan sagt dem kunde lämna?

& jag som alltid självfallet hade skrivit upp på dagis schemat David inte skulle vara där med ett "?" & hade självfallet sagt till David "idag är det måndag David, på tooorsdag får du träffa pappa" ..

Det är ju vad som är sagts & jag som väntat med säga det till David "för ifall att" skälet. Detta är bestämt sen december! & nu bara dagarna före ändras det. Varfööör lär jag mig aldrig för?

Men en sak har jag lärt mig!

1: Säg inte till David något om att träffa pappa förrän samma morgon.
2: Ställ inte upp för att åka hämta & lämna David i fortsättningen i Stockholm.

& därmed ett stort . (PUNKT!)

Jag har lessnat på att vara den som erbjuder mig, som försöker komma på lösningar, som försökt få till ett schema i snart 3 årstid. Ledsen David men mamma ger upp nu.

Så härdan efter får det bli så att antingen får HAN pallra sig heeeeeela vägen till Hallsta & hämta & sluta skylla på att han inte vet vilket tåg man tar med pendel då jag har sagt nr på tåget & vad det heter, har erbjudit mig jag kan skicka iväg en remsa han kan åka på & osvosv. Men nej. Alla gånger blir det NEJ.

Eller  att han får finna sig vid att vänta tills jag åker till Örebro när jag har skäl att åka dit. Jag tänker inte åka dit bara för att. Jag har inte fått någon hjälp när jag behövde den senast i Örebro, ringde till dom 2 ggr & bad om hjälp men nej. Det gick inte. Så nej, jag tänker inte räcka ut min hand när jag bara får skit & lögner tillbaks.

Det som stör mig mest är att jag varenda gång tror att denna gången blir det annorlunda. Men det blir aldrig det. Vet inte hur många gånger jag hoppas & tror att alla gånger jag fått höra "men jag har förändras, jag ska bevisa det" & det stämmer aldrig.

& jag fick förklara för David att han inte skulle träffa pappa iaf för mamma & David ska inte åka till Örebro, mamma stannar hellre hemma istället, så får vi träffa babelibabe en annan dag. (jag sa sanna till honom.) Han sa ja.

Men det som förvånade mig mest (men ändå inte) var att han tyckte sin pappa var dum. & då hade jag inte ens sagt nåt till David. Han ansåg bara att pappa var dum. Jag frågade varför han tyckte det men han kunde inte svara varför .. Jag lär honom att man inte ska säga så för att det är fel att säga så. Folk blir ledsna då.

David verkar ändå glad över att få vara hemma med mig, hans hem som han säger. Men det är ju det också. Detta är hans hem.. Älskade barn. Du förstår nog så mycket  mer än jag tror, även fast jag aldrig säger nåt som du kan ta på fel sätt så tror jag du förstår ändå. Du börjar bli så stor .. <3