oskrivnabladet

Jag saknar dig flisi. Jag har en riktigt kass stund just nu flisi, jag saknar dig så mycket att mina tårar bara rinner nerför mina kinder hur mycket som helst. Det nderlättar inte ett dugg att jag lyssnar på musik heller, fastnat för en låt där de sjunger över en de mist. & där sprack det för mig över dig flisi. Jag tänker på dig titt som tätt & jag umgås med dina syskon så fort jag får chans till det, men dem är inte du flisi. Du hann inte ens få vara med oss till din 2 månaders dag. Flisi, varför skulle du komma till denna värld när du som hastigast bara rycktes bort från oss? Varför kunde inte läkarna upptäcka att du inte mådde helt bra trots att du betedde dig som att du gjorde det? Varför kunde jag inte ha känt på mig?! Jag önskar varje dag att jag hade fått se dig prata, gå mot mig, få se dig växa upp till 3 månader, som ledde till ett halvår där du förmodligen hade börjat krypa? Sen skulle du ha fått fira din allra första ett årsdag! Jag vet inte vem som skulle ha varit mest stoltast då? Jag saknar dig så fruktansvärt flisi! David kramar om mig, försöker trösta mig men det hjälper inte .. Det hjälper inte ett dugg flisi. Jag vill att du ska vara här! :'(..

Jag fann en tatuering flisi som hade som ett slags band med en symbol på bakom, jag kunde föreställa mig ett namn på det bandet på min handled, jag pratade först om att ha en tatuering med David på men då tyckte min bästa kompis Ludde att hon inte ville ha det så då hon får ha Mårten omkring sig hela dagarna i ända & han finns i livet. Annat vore det om hennes barn Leif som är en ängel, som du flisi. Har du träffat honom? :) Han skulle ha blivit 5 år detta år. Han fyllde för inte sålängesen flisi. & du flisi du ska snart vara 2 år.

Det sägs att tiden läker alla sår att man finner ett sätt att gå vidare? Men hur gör man med denna smärta & saknad då?! Det värker än flisi, ta det ifrån mig!

Jag sa till Ludde att jag tänkt göra en tatuering för dig flisi, då sa Ludde "Ängelflisi" jag sa jaa. Det lät fint. Eller ängeln Sophia? Vad tycker du?  Jag känner inte din närvaro mer flisi, jag saknar känna du är omkring mig.. Är det för att jag inte tänkt så mycket på dig? Eller är du omkring hos din mamma för se ner på dina bröder? Eller kan det vara så att du har det så bra däruppe att du leker om dagarna? :)

Jag vill bara få se dig igen flisi! :'(.. Kan du inte komma till mig i mina drömmar flisi? Jag vet att du har visat mig att du mår bra genom att du lät mig få ta farväl senast i drömmen.. Men nu känns det som jag behöver få veta än en gång att du faktiskt har det bra. Snälla, älskade flisi..

Du är så saknad av mig, jag älskar dig. Att du som var så liten kunde lindra in mig runt ditt lillfinger, att du fick mig falla för dig direkten jag hade dig i min famn & du sa att jag bara fick ha dig där om jag inte tappade dig! :D Eller, ja din mamma sa det åt dig. :)..

Jag är glad att jag fick min tid med dig trots allt, hade känt så mycket värre om jag hade aldrig fått se dig alls. Men du kunde tagit med dig min smärta när du gick.

Älskade flisi, vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till i dessa stunder då jag bara brister i tårar & så fort jag torkat dem droppar det ner ännu fler? Ibland blir det så mycket tårar att jag stundvis får svårt att se vad jag skriver på skärmen.

Flisi, vad önskar du dig när du blir 2? Jag har letat efter den perfekta presenten till dig som du får ha på din viloplats men jag finner inget som passar in. Det ska ju vara nåt som symbolar en ängel, för det var du. Du var min flisi ängel. Eller om jag ska fixa att trycka en sten som din älskade mamma & pappa har inhandlat till dig, men att jag ber att på min ska det stå "ängeln flisi"? Det vore väl fint? =) Sen ska jag säga till dig när jag kommmer till din viloplats som är den mest finaste jag någonsin sett ska jag prata med dig. Var ett tag sen nu flisi, förlåt men jag har haft svårt gå till dig vissa gånger för det har varit för jobbigt. Men jag har velat. Jag har inte glömt det jag hållt, att jag ska komma till dig så fort jag kan.

Hälsa till skrållan, goseman, oliver & min morfar är du snäll flisi. Goseman måste du ha träffat, han är världens snällaste katt som världen någonsin har haft, han var lika oskyldig som dig att lämna denna jord.
Morfar var också snällaste man kunde ha som morfar.
Skrållan vet du ju själv var världens bästa :D Oliver fick du aldrig chans att träffa, han var världens snällaste hane hund som funnits.

Glöm mig aldrig flisi för du är aldrig glömd för mig. Trots att jag har minne som en guldfisk flisi, så kommer jag aldrig någonsin lyckas glömma dig. Vila i frid min älskade, efterlängtade flisi. Jag hoppas jag en dag får återvända till dig, för livet har aldrig varit detsamma som när du kom till världen sen den dagen du lämnade världen. Den är lite bättre nu när din lillebror har kommit, Alexander men det är inte detsamma. Inget kan ersätta min flisi.

RIP alla ni som lämnat denna värld.. All medlidande till era familjemedlemmar & alla tankar jag kan skänka.


/ Désirée.

Igår var jag med Johan till Norrtälje, jag hade tänkt åka dit med David själv en dag denna vecka för att ta en paus från mitt pluggande men det vart inte så då jag hörde att Johan skulle ändå dit.

Behövde handla nytt hundkoppel, det korkaste är att så fort man ALLTID är & handlar dagen före som tex. ikea som jag gjorde med Ludde vid löningen så fann hon hundkoppel för en femma i ikea. (tror det var för en femma om inte för 15?) så tänkte jag "Nej, men jag behöver inte Luckys fungerar än." eh, ät upp det där va? Dagen efter om inte minnet sviker mig helt går kopplet helvetet sönder! :o Jag skulle dra till åt Luckys koppel då hon fjantade sig för trappan extremt sent på natten när jag kommit hem från Örebro, ja just det ja då gick det sönder. Så okejs 3 dagar efter jag varit på Ikea då. Så stod jag där som ett fån & undrade varför jag har ett löst koppel i min hand? Faaan sa jag!

Satte dit kopplet skulle få nuffen att gå upp för trappan, den gick sönder igen. Satte dit igen & sönder igen. Okej, där kom ja fram till att hundhelvetetskopplet är SÖNDER. Tar upp hunden med halsbandet genom att hålla i det & David som är som ett åskmoln & mina grejjer i omgångar.

Igår inhandlades tillslut ett nytt. Finns ju inte här där jag bor. Häst saker finns det minsann, hundleksaker finns men inte ett förbaskat hundkoppel?! Öppna ett eget företag med djur grejjer kanske? ;) ..

Fann ett i en hundaffär men kostade 1oo kr för enbart kopplet eh nej.. Drog till Ö&b istället, fanns olika där tog en för 15 kr.:) Det borde funka. Man måste hålla i sina pengar som studerande.

David fick förövrigt nya skor. Också en sak som jag kunde gett mig fan på! :( Jag kollade ju skor med Ems då vi umgicks i Norrtan & var nära handla nya nike skor till honom där för rea men jag hoppade över det, för skorna han hade var ju hela & passande. Så fort jag satte mig i bussen hemåt den dagen såg jag att skon börjat gå sönder. Faaan! :/ Varför upptäcktes inte det när jag var i skoaffärn för? & igår fanns de klart bara i 25.. Han behövde 26/27. :/

Fann ett par andra till honom men dem verkade inte han gilla för han bara gick som om han stampade som en elefant. Jag sa åt han i omgångar gå som du brukar. Men då skulle han bara "tjafsa".. jag sket it, gick därifrån istället. Kollade istället skokanonen vid Ö&B. Där fick han ett par skor istället, som han faktiskt gillade. :)
Rea var det på dem också men det kvittar egentligen. Skor ska kosta lite iaf för barn tycker jag. Jag har handlat alla möjliga skor till David innan Nike skorna, alla gick sönder på olika sätt. Han fick aldrig ha dem länge. Så jag ruttnade & handlade Nike skorna som en överraskning & en stor chans. De har han haft nog nu i ett år, i regn & blås, sol. Först nu började de bli en små spricka vid själva "fotändans skinn".

Mamma anser inte att dyrare skor håller bättre för det, men jag är nog emot hennes åsikt. Jag har själv märkt att det gör det. Ems höll med mig att dyrare skor håller måttet mer. Sen kvittar det för skor till barn är dyra.  Är det till en själv också men där kan man finna skit billiga också. Dock till barn med men det ska vara skor ens barn gillar med & kan ha mer än någon månad? :/ ..

Senare igår kväll for vi till Ludde åt flintastek & pommes ^^, det var gott & sen åkte vi till Älmsta för att Tobbe ville dit & ludde var inte sugen på det först men sen ändrade hon sig & vi for alla dit i 2 bilar. Ludde fann t-shirts & nåt mer tror jag? Johan fann t-shirts han med, samt godis.

Jag fann bara en film. Beck, vad annars? ^^, Kunde kanske ha funnit mer om det inte vore för att de började stänga ner, fick ha koll på barnen emellanåt när inte någon annan av oss redan gjorde det, sen kände jag inte för att kunna fråga & få möjligheten riktigt att fråga Johan om att lägga ut för nåt på marknaden när vi ibland gick åt olika håll & han handlade vad han ville ha. Men han ställde upp lånade ut för filmen jag ville ha. Visste inte att vi skulle iväg så hade inte min plånbok med mig. Blir alltid så, när jag tar med mig plånkan till Ludde så ska vi ingenstans, tar jag inte med mig den då får någon värsta rycket & vill åka iväg någonstans ^^,

Barnen vart sotis för jag ville hålla om Ludde bakom hennes rygg när vi stod vid bankomaten det var så kall att jag frös trots min långärmade tröja. Barnen klängde på hennes ben & någon av de på mig. När Ludde ville de skulle krama Tobbe istället ville de inte. Så efter en stund fick jag släppa henne för de skulle sluta.

David & Mårten slängde & flängde runt huller & buller. Ingen ville lyssna på vad man sa & de höll på som små duracell kaniner emellanåt. Gah! Johan sa åt David på skarpen tillslut & då jädrar la David av direkt & Mårten sa direkt efter "Jag lägger av med."

Men det var trevligt för en omväxlingsskull att gå på marknader synd bara att man kom dit med övertrötta barn & sent på kvällen :/ Jaja, sådant som händer när man inte tänker på att dra iväg tidigare & åt middag före & sen inte kunde tidigare iaf.

Jag såg en tröja där de stod "Jag är inte döv jag bara skiter i dej!" haha, en sådan ville jag ha när jag gick i gymnasiet ^^, haha! :D Tyckte den var så fruktansvärt cool ;) Men jag ville inte ha den nu..

Nehe, nu vet jag inte vad jag ska skriva mera..

Det finns mycket jag kan förlåta, det finns mycket jag glömmer bort efter ett par dagar eller något sånt när jag har fått tänka igenom allting tills det inte känns mera. Men när det kommer till otrohet, osv då kan jag bara inte förlåta. Då är det som att allting som jag byggde upp inte existerar mer. Dina ord finns inte huvudtaget, jag kan se dig men jag tänker inte visa att jag ser dig. Ungefär så tar jag det gällande otrohet.

Jag anser att om man inleder ett förhållande då räknar man automatiskt i att personen man väljer att ha som ens partner ska hålla sig till en, för säger man inte att det ska vara öppet förhållande från början så räknas det bara som att det är två mans förhållande. Tjejen & killen. Eller tjejen & tjejen, killen & killen. Beroende på vilken läggning man har.

Jag tycker det är så "fegt" att skylla på man supit & därmed inte minns vad man gjort. Varför ens i första taget hälla i sig så mycket sprit? Det är ju inte en annan som ser till att du får i dig all sprit i munnen på dig? Dessutom vet man att man inte kan kontrollera alkohol intag ska man inte dricka på för fullt heller. Att dricka för mycket tycker inte jag är en ursäkt till att vara otrogen mot sin flickvän/pojkvän.

Är man mogen nog att inleda ett förhållande då är man mogen nog också att avsluta det INNAN man ens börjar tänka på att försöka förföra en annan. Sen anser alla olika vad otrohet går gränsen för.

Vissa anser att man är otrogen när man skakar hand med en annan i motsatta könet, andra när det kommer till kramar, puss på kinden, kyssar eller först när det är sex. Sen vet jag inte om det finns andra som anser det men jag har för mig jag har svagt minne jag hört det först när man blir förälskad i en annan då kallas det för otrohet? Men jag kan ha minnas fel också. Mitt minne borde vara känt att det är som en guldfisk vid detta laget.

Personligen tycker jag att man är otrogen gränsen vid kyssande & framförallt vid sex. Eller när man nästan har det. Men ett undantag är om man få en kyss & backar undan & ser till att det aldrig upprepas då kan jag förlåta även om det smärtar. Men skulle det upprepas då skulle jag inte vara lika förlåtande. Därmed tycker jag att man bör ha berättat det för sin partner. Lägga alla korten på bordet & bokstavligen förklara att det inte ska upprepas.
Fast jag anser att om man kommer så långt dragen till en annan trots man vet att man har ett förhållande, då anser jag att man måste känna nåt är fel i sitt nuvarande förhållande. För det finns inga skäl som är tillräckliga nog att se till att ens ovetande partner förtroende för dig som gör det ska svekas. Ditt svek är det värsta som finns mot din partner. H*n kommer aldrig förlåta dig troligen, h*n lär nog få svårt att ha tillit för andra framöver.

Jag vet vad jag snackar om. Jag har varit i den sitsen. Jag har fått vara den som blivit stort sviken av ex. Jag vet hurdant det är att ha så mycket tillit för någon sen se allting krossas i små stenar. Jag vet hur svårt det är att bygga upp all självkänsla, tillit för andra i motsatta könet, att våga tro. Det är inte lätt, det är svårare för vissa andra än för övriga.

Eftersom jag vet så hoppas jag att jag aldrig utsätter andra för det sveket. Det finns inga sätt att få personen att må bättre huvudtaget. Jag kommer aldrig säga att jag aldrig kommer att göra det (som om jag vore bomb säker) för jag vet aldrig vad som sker framåt. Skillnaden kan jag anse är okej om man har klargjort att det är slut, även om inte den andre vill godta det. För då har man ändå sagt vart man står. Men om man inget säger & personen i fråga är totalt ovetande då tycker jag det är så grymt fel.

Andra svek jag anser är oförlåtande är när andra som ska föreställa vara ens vän vill ta ens pojkvän eller ex. Om det är ett ex som man vet att man inte känt något för kanske det är godtagbart, men vet vännerna omkring en hur mycket man känt för sitt ex en gång i tiden, då tycker jag det är fruktansvärt fel av ens vän att försöka fiska in exet i fråga. Men samtidigt är det ändå ens ex men ja. Klurigt det där. & det är inte bara vännen som gör fel, det är exet med. För det är ändå en oskriven regel "Man tar aldrig vänners killar/tjejer." ..

David skulle iväg till sin pappa för en vecka sen idag exakt, så vi packade allting han behövde ha osv. När David har tagit fram sakerna han ville ha med sig & jag packade ner åt honom för han ville det så kom han på en sak.

David: Mamma, jag måste ha min telefon.
Jag: Din telefon?
David: Ja, jag måste ha med mig den.
Jag: OKejs, men gå hämta den då om du vet vart den är? För jag vet inte ..
David: Här är den. Nu kan jag ringa till dig om det är något.
Jag: Ja men vad bra! :D Då kan jag ringa till dig direkt istället.
David: Jaa.. 

& sen la han den i en liten ficka vid sidan av sin väska & den var tvunget stå uppåt & inte ha ramlat neråt.

Men jag fick inga samtal från herren David.. Han var nog för upptagen med allt påhitt? Eller om man ska komma tillbaks till riktiga verkligheten.. Telen fungerar ju inte att ringa ut till.

När tycker ni att ni som har barn ska få sin första mobiltele? Jag personligen vet faktiskt inte men jag tror runt 13 -14? Har för mig att jag fick min första då. Eller nej det var inte jag alls. Jag var nog snarare 15/16..

Jag har kommit i någon slags period där jag kan vara deprimerad & känner jag tappar fotfästet. Alla som känner mig har nog vetat om eller vet nog det nu att jag har varit deprimerad tidigare rätt så rejält. Det spelade ingen roll vad någon sade till mig, allt var skit iaf. Det spelade ingen roll hur mycket personer bedyrade hur mycket jag var älskvärd, att jag var så otroligt betydelsefull för dem, inget spelade roll. Allt jag brydde mig om var att jag hade byggt in i mig själv att jag var värdelös. Jag mådde så dåligt, att jag hade det som "namn" i min mobil, " -> worthless" & ibland på svenska. Det sket jag i totalt om att en lärare såg det i min mobil & försökte peppa mig det sket jag fullständigt i, jag var helt inne i hur jag mådde..

Jag känner vissa dagar att jag börjar falla in i en svacka, desa jäkla svackor. Det är nog som det sägs "en gång varit deprimerad totalt, så kommer det alltid tillbaks i omgångar." Eller? Tja, det vet jag inte hundra om det ens stämmer.. Men jag vet att jag får mina små svackor, oftast rycker jag upp mig men vissa dagar vaknar jag & känner att det bara är dålig dag, jag kan oftast inte känna varför jag känner så. För jag har faktiskt inget skäl till det! För en gångsskull har jag inte det. Jag mår äntligen bra igen, på riktigt. Jag har haft en tuff tid bakom mig, men nu kan jag le när jag ser mig själv i spegeln. Jag som hatar speglar..

Det enda jag inte har lyckas uppbygga bättre när det gäller mig själv vilket jag har försökt med är mitt självförtroende, jag faller bara neråt när jag får bakslag på saker. Jag känner hur jag börjar känna att jag nog inte var duktig nog, jag gjorde viss inte bra denna gång heller.. Men när jag väl börjar känna att jag nästan tänker orden "värdelös" så slutar jag tracka mig själv & rycker upp mig efter några fallande tårar nerför min kind, försöker ta itu vad jag gjort fel & försöker igen.

Ingen kan veta hur det känns för en att må dåligt över sitt jag, eller något annat förrän man väl sitter i den sitsen själv. Så sägs det. Men egentligen vet ens den personen som hamnar i den dåliga sitsen ens själv hur det är för en annan? Egentligen? Jag tror faktiskt inte det. Man säger ju "Du vet inte förrän du sitter där själv!" Men tänk om man har gjort det då? Det är ju det att man tar allting på olika sätt? Man kanske faktiskt känner exakt samma? Eller en smula mer? Eller mindre?

Det som får mig att vara glad är att jag faktiskt försöker intala mig att jag inte kan begära jag gör ett underverk på mina uppgifter, jag kan inte vara världens super mamma, men jag kan göra mitt bästa. & med det kommer man jäkligt långt med. Bara att göra sitt bästa som man själv anser man gör.

Jag hade en uppgift tills imorgon att ringa en total främmande lärare till mig i engelska, jag var tvungen ringa honom för att prata engelska om en uppgift som jag var tvungen att lyssna på via datan först. & jag har lyssnat på den i omgångar & jag hade svårt höra i mitten av den berättelsen & jag kämpade på att höra & jag förstod det mesta för då var det långtsamt prat, men detta var också en version som skulle vara från 1960 talet, men rösten var knappast från då men det var svårt för mig att uppfatta iaf & jag sköt upp det där samtalet ända tills idag 15:40 & jag sprang på toa 3 gånger före & jag var så nervös för att ringa. Jag gillar inte att ringa samtal då jag inte känner personen i fråga & dessutom inte på engelska!

Men jag fattade min tele & efter 3:dje gången jag ringde så kom jag fram. Jag svamlade men sen satte jag igång med engelskan, jag hade så svårt att höra vad han sa. Det var störningar, brusande, & ja nämn nåt som inte var i vägen? Jag bad honom att upprepa sig flera gånger & snappade bara in 3 ord i en mening ibland & fick gissa vad han sa. Jag upprepade vad han sa & förklarade att jag har svårt att höra & osv. Men han sa att det gick ganska bra för mig, dock sade jag fel på något ord (attans) men det var okej ändå. Jag tror han sa jag skulle få godkänt om han inte sa vg. Jag hoppas jag uppfattade rätt iaf för han sa inte "ledsen men du får ig." Han sa att det var bra, det fattade jag iaf. Jäkla svårt det ska vara att höra! Jag fattade ändå vad han sa var bara typ 2 ggr jag fick fråga om 2 ord. Annars hörde jag vad han sa eller hade svårt höra men jag förstod vad han sa ändå.

Nu är det bara att greja denna förbaskade uppgift som jag ändrat på också. Jag hoppas den blir bra tillslut, ska bara skicka in den efter ändrat den nu.. Jag kan inte göra mer än mitt bästa.

& sen är det psykologi uppgifterna jag måste få till med. Tur nog har jag skrivit som attans på dem redan bara små grejjer jag ska fixa & sen be Ludde kolla igenom dem. Kära Ludde. Min älskade kära Ludde..

Hoppas jag klarar detta nu bara.. Jag har gråtit & gråtit för mina bakslag hittills men förhoppningsvis kan jag få detta att gå vägen.