oskrivnabladet

Saknaden efter Sophia "flisi" är fortfarande stark. Jag får ofta komma på mig själv med att INTE fråga Emmi vart Sophia är.. Jag har aldrig hävt ur mig det hittills men jag har haft tanken, jag går omkring ibland i deras hem & kollar efter henne, men jag finner "bara" w & bäseli (william & alexander).. Jag brukar inte snacka så mycket om henne nu mera, men jag tänker ibland när jag ser saker & ibland kommer hon upp på tal, då tänker jag på henne & då kan jag inte sluta undra hur hon skulle sett ut idag. Vad hon skulle ha sagt, om hon skulle komma farande fram & ge mig en kram? ;$.. Fick veta igår (fredag) att jag skulle ha blivit hennes gudmor, tyvärr fick vi aldrig komma till den dagen. Men älskade flisi, jag var din redan från första gången jag såg dig, du klämde mitt finger & var lugn i min famn, jag var helt din redan då. Jag är din gudmor även om jag inte har papper på det & jag är en väldigt stolt gudmor både till dig & W!

Jag snackade lite med Emmi igår om Sophia för att hon hade ändrat bild i Msn från Alex (förkortning på Alexander) till Sophia, där hon låg & sov. & jag bara tittade på bilden, hon såg så fridfröjd ut, bara låg där & kände sig trygg, fin hudfärg hade hon med, hon fanns med oss. Så vi kom in på henne, snackade lite & jag pratade ur mig att jag saknar henne, att jag undrar hur det hade vart om hon fanns med oss osv.. Om det hade blivit en Alex då iaf osv. Det hade det blivit sa Emmi. Sen orkade hon inte prata mera om Sophia, det vart för jobbigt. Så jag bytte ämne. Var ett tag sen jag snackade om Sophia med Emmi så kände jag ville..

När jag råkade få trosor hemskickat istället för kalsonger  tänkte jag flisi kan ta dem! Men direkt när jag höll på fatta tele sekunderna före kom jag på.. Nej, det går ju inte.. Jag tänker så otroligt mycket på henne vissa stunder, framförallt nu dessa dagar & jag kan inte komma på varför? Är det för att det ska bli dop snart? Eller för att barnen blir ännu ett år äldre? Är det för att jag tänker så pass?

(När jag alltid tror att en viss stor hund också ska dyka upp & det har jag råkat försäga mig om, så blir jag påmind om att Skrållan finns inte där heller mer, istället kommer det en liten hund vid namn Baloo. Han är min kompis, men jag vill se världens finaste hund vid namn Skrållan komma luffande fram till mig. Det sker aldrig, men jag hoppas än.)

Jag kollade på ett program igår snabbt på morgonen, det var om en man som talade med andarna från andra sidan, de visade sina nära & kära via honom att de mådde bra. Jag tänkte genast "BUGG!" men när de började gråta så fort mannen sa att deras man vid namn vad det nu var, nåt på M stämde exakt & de kunde säga att det han kunde se stämmer elr var lite detaljerat in i historien började jag undra. Stämmer sånt tro? Kan Sophia se oss däruppe? Kommer hon med små vinkar när vi behöver hennes närvaro?

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar kroppen? Eller hur är det? Men när ska jag sluta hoppas på att man får se flisi? Att hon på nåt sjukt sätt återvänder? Eller är det snarare på dagen då jag slutar existera att jag hoppas hon kommer till mig då? Kommer man ens känna henne? Är hon äldre då?

Massa tankar som blir till massa funderingar sen bara svammel..