oskrivnabladet

Jag har ett motto på en kylskåp magnet som går i stil med "Gårdagen är historia, dagen idag är värdefull, morgondagen är en överraskning." Något sådant. Men jag finner inte den i skrivande stund så jag försöker allt jag kan minnas för att veta exakt hur det står, men nepp. Minnet ni vet, minnet som en guldfisk. & det har jag fått klart för mig (om man ska tro tv-serierna) så har guldfik omnämnts fleratals gånger & alla de gångerna har de sagt "Du har minne som en guldfisk." & motspelarna har sagt i följande "Men dem har ju inge minne?" & svaret blir i stil med "Nej, precis."

Jag läste lite runt i bloggar idag, & kom in på en total främlings blogg, jag läste att hon hade dött nyligen, & jag grät floder, efter att ha läst några inlägg. Jag sa för mig själv "Vila i frid." trots att jag inte ens känner den här kvinnan. Men hon verkade så genom snäll. Jag tycker det är så sorligt, när jag läste inläggen .. Det är alltid sorligt när folk lämnar världen alldeles för tidigt.

& det fick mig att tänka på hur man om dagarna ibland oroar sig för saker som alltid ordnar sig, man borde ju tänka mera positivare än allt. Sådant här som jobb, ekonomi .. rubbet! Allt sådant finns det alltid en lösning på. Varför oroa sig så magen värker? Kanske för att man är sådan som person? Eller för att det känns så stort just då? Men jag vet ju att allting ordnar sig förr eller senare. Så jag borde ju vara glad. Men det är jag inte, jag kan inte vara glad om inte allt är bra omkring mig.

Sen läser man sådant här, eller kollar filmer & verkligheten kommer ikapp en .. Jag borde ta vara på alla stunder som livet ger, minska oroa mig såpass. Men det är så svårt. Så ibland kollar jag på det där mottot jag har i mitt rum, tänker blir påmind & instämmer varenda gång. Det får mig att ta en dag i sänder. Varför oroa sig inför dagen efter, eller dagen innan som har passerat? Eller dagarna som ska komma härnäst? Det gör ju inte saken bättre, det ger mig ingen sinnesro.

Måste försöka lära mig att ta det när det kommer, istället för oroa mig för inget. Men det är sådan jag är, blivit sådan om jag inte alltid varit sådan? Fast det är aldrig försent att förändra sig .. So here I go.