fia, jag är så stolt över dig.
flisi dog i januari, 2009.. i onsdags fick hennes föräldrar (min syster & hennes sambo) veta vad orsaken var. & det var inte det jag förväntade mig inte! jag vet inte om jag har fritt fram att säga vad hon dog av eftersom det inte är min dotter. Jag vill min sis tillåtelse först. :)
Men jag kan säga som så att jag är otroligt imponerad & stolt att fia klarade sig att leva 2 månader med det. fia, jag sa det till dig i din platsgrav igår att jag var stolt, jag är det & eftersom du kämpade så otroligt så kommer jag ha ett starkt "minne av stolthet" att du klarade igenom det där tuffa sålänge som det säkerligen inte finns folk som klarar i en dag eller kanske inte ens i magen. DIN MOSTER ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG MIN ENBART MIN ÄLSKADE FLISI! (NU MENAR JAG ALLTSÅ ATT FIA VAR KALLAD FLISI AV MIG & INGEN ANNAN VITT JAG VET & DÅ SA JAG ATT HON ÄR ENDAST MIN ÄLSKADE FLISI.) jag säger det så att ingen ska misstolka. ingen älskar sitt barn mer än ens föräldrar. Men jag älskar henne otroligt mycket & nu kommer jag kunna minnas fia som en jävligt stark liten flicka! jag älskar dig flisi.
suck, en dålig natt ..
jag kan inte sova bara drömmer om dig, en son som har en sådan hosta att det bevärar sömnen.. :(
det var fruktansvärt jobbigt att hämta det sista i hans lägenhet igår, jobbigt se han le mot en medan man höll inne sina tårar..
att du sedan gått vidare redan innan man inte ens hunnit flytta ut allt sitt underlättar inte .. alla ord du sagt var visst tomma ord ..
detta är vad som hänt.. ;( inget allvarligare än ett krossat hjärta av kärlek ..
JAG HATAR DET HÄÄÄÄÄR! :'(
jag hatar, hatar, HATAR det häääääääääääääääär! :'(
varför? :'( varför ska uppbrott smärta sådant? :'(
Vila i frid min älskade Sophia. <3
(` v ´) Sophia. (` v ´)
Denna inlägg ska tillägnas älskade Sophia, som jag kallade för "flisi" som nu är en av himlens änglar - den finaste av de alla.
Sophia, det går inte en dag sen att jag fick beskedet att du har lämnat oss som jag saknar dig, tänker på dig, kollar på bilder med dig, gråter över dig. Jag fick lära känna dig en så kort tid & jag fick så mycket minnen av de mest värdefullaste stunderna ändå. Vem kunde ana att det skulle ta bort från oss så hastigt? Hade jag vetat om det så hade jag gjort allt i min makt för du skulle fått stanna hos oss.
Jag har varit på din sovplats en gång sen du lämnade oss helt på din stora dag, begravningsdagen. Jag gick hela vägen där du sov & hem bara för att få gå till dig. Jag ska komma till din sovplats flertals gånger igen, jag lovar. När jag var där hos dig där du sover med dina fina blommor som fortfarande var fina, så tog det inte alls lång stund tills jag brast i tårar & beskrev mina känslor över dig - som jag än känner & upplevde när du försvann.
Jag kommer aldrig kunna förstå eller föreställa mig hur smärtsamt det måste vara för din mamma, pappa, din storebror att gå en dag i deras skor utan dig när dem var så lyckliga över att du kom till deras liv. Jag känner en stor saknad, jag känner smärta i hjärtat, det värkte av att gå ifrån dig när jag skulle gå hem. Jag ville bara vara där kvar med dig & ville invänta ett mirakel. Men det där dumma miraklet har jag förstått inte kommer ske.
Varför Sophia? Varför just du? Ett oskyldigt barn som var så älskad & kommer alltid att förbli. Du skulle ha hela livet framför dig .. Älskade flisi jag är så tacksam att jag fick mina fina dagar med dig. Jag kommer aldrig förstå varför detta var tvunget att hända & kommer aldrig vilja ens att förstå. Men, jag är så otroligt glad att jag fick se dig, hålla i dig & känna att vi hade ett band ihop du & jag. Ett band som jag aldrig kommer kunna binda med någon annan, jag kommer kunna lära mig att älska dina framtida syskon (om dina föräldrar vill välja att skapa fler), som jag gjorde med dig, min systerdotter & din bror william som jag är gudmor åt. Men ingen kommer kunna ersätta den kärlek & saknad som jag har över dig. Ingen kommer kunna ta din lilla plats (stora plats) :)
Skulle det finnas nåt i denna värld som jag skulle kunna få förändra & dra tillbaks tiden på skulle det vara att skydda dig, rädda dig, se till att du blev stor, göra allt jag bara kunde för att få dig tillbaks så att jag kan se din pappa & mamma lyckliga igen. Det smärtar att se min älskade syster så ledsen över att hennes älskade barn är borta. Som den stora syster jag är till din älskade mamma, skulle jag vilja ta bort allt det onda & skänka henne det hon mest vill ha - sin dotter.
Detta är inte meningen att vara ett "sorligt" inlägg men jag vill skriva ner det jag känner & hur jag upplevde det. David pratar ofta om dig fia, han säger att det är du på mina bilder när ni 3 togs tillsammans, dig, william, & david. Han säger att du sover nu & det gör du med. David tyckte om dig han också, han var så glad över att få hjälpa dig att bli matad.
Det har gått flertals månader nu sen du försvann från oss men inget har förändras Fia. All saknad, all glädje att få ha dig i mitt liv, all kärlek det finns kvar. Tänker på dig otroligt mycket nu & brukar kolla upp i himlen & pratar till dig. Jag drömmer om dig ibland & det är så fina drömmar. Du ser så fridfröjd ut. Jag gråter så otroligt mycket i drömmarna att jag vaknar av att jag gråter floder, jag ber &bönar på mina bara knän att du ska komma tillbaks till mig, du kommer ned som ett ljussken & sen flyger du upp igen i himlen efter att jag får se dig en kort stund att du sover & är så fin. Jag ber dig att komma tillbaks igen efter du lämnar mig med ett sken, men det mörknar till sen lämnar du min dröm. Det hjälper att du kommer i mina drömmar, att du visar att du har det bra för det hjälper en att lindra sin smärta & saknad. & att få en att gå vidare även om det tar emot att gå vidare i sitt liv utan dig. Men vad ska man göra? Tiden stannar inte dagarna rullar förbi, veckorna passerar, månaderna blir till en ny månad även om man inte vill.
Jag älskar dig Sophia, kommer alltid att göra det & det finns inget som kan få mig att sluta göra det. Kommer föralltid att sakna dig även om jag inte gråter varje dag, så saknar jag dig. Du finns i mitt hjärta där du fick din plats från första stund tills oändligheten. Tänker på dig mycket, vill & hoppas du vet att du inte är bortglömd. Sophia, älskade flisi min ängel det är du & det står jag vid. Vila i frid, jag säger inte farväl & det har jag sagt förut till dig. En dag, en dag ängeln min kommer jag få se dig igen & då hoppas jag att jag finner en frid som du förhoppningstvis har funnit.
Sophia..
Denna inlägg ska tillägnas älskade Sophia, som jag kallade för "flisi" som nu är en av himlens änglar - den finaste av de alla.
Sophia, det går inte en dag sen att jag fick beskedet att du har lämnat oss som jag saknar dig, tänker på dig, kollar på bilder med dig, gråter över dig. Jag fick lära känna dig en så kort tid & jag fick så mycket minnen av de mest värdefullaste stunderna ändå. Vem kunde ana att det skulle ta bort från oss så hastigt? Hade jag vetat om det så hade jag gjort allt i min makt för du skulle fått stanna hos oss.
Jag har varit på din sovplats en gång sen du lämnade oss helt på din stora dag, begravningsdagen. Jag gick hela vägen där du sov & hem bara för att få gå till dig. Jag ska komma till din sovplats flertals gånger igen, jag lovar. När jag var där hos dig där du sover med dina fina blommor som fortfarande var fina, så tog det inte alls lång stund tills jag brast i tårar & beskrev mina känslor över dig - som jag än känner & upplevde när du försvann.
Jag kommer aldrig kunna förstå eller föreställa mig hur smärtsamt det måste vara för din mamma, pappa, din storebror att gå en dag i deras skor utan dig när dem var så lyckliga över att du kom till deras liv. Jag känner en stor saknad, jag känner smärta i hjärtat, det värkte av att gå ifrån dig när jag skulle gå hem. Jag ville bara vara där kvar med dig & ville invänta ett mirakel. Men det där dumma miraklet har jag förstått inte kommer ske.
Varför Sophia? Varför just du? Ett oskyldigt barn som var så älskad & kommer alltid att förbli. Du skulle ha hela livet framför dig .. Älskade flisi jag är så tacksam att jag fick mina fina dagar med dig. Jag kommer aldrig förstå varför detta var tvunget att hända & kommer aldrig vilja ens att förstå. Men, jag är så otroligt glad att jag fick se dig, hålla i dig & känna att vi hade ett band ihop du & jag. Ett band som jag aldrig kommer kunna binda med någon annan, jag kommer kunna lära mig att älska dina framtida syskon (om dina föräldrar vill välja att skapa fler), som jag gjorde med dig, min systerdotter & din bror william som jag är gudmor åt. Men ingen kommer kunna ersätta den kärlek & saknad som jag har över dig. Ingen kommer kunna ta din lilla plats (stora plats) :)
Skulle det finnas nåt i denna värld som jag skulle kunna få förändra & dra tillbaks tiden på skulle det vara att skydda dig, rädda dig, se till att du blev stor, göra allt jag bara kunde för att få dig tillbaks så att jag kan se din pappa & mamma lyckliga igen. Det smärtar att se min älskade syster så ledsen över att hennes älskade barn är borta. Som den stora syster jag är till din älskade mamma, skulle jag vilja ta bort allt det onda & skänka henne det hon mest vill ha - sin dotter.
Detta är inte meningen att vara ett "sorligt" inlägg men jag vill skriva ner det jag känner & hur jag upplevde det. David pratar ofta om dig fia, han säger att det är du på mina bilder när ni 3 togs tillsammans, dig, william, & david. Han säger att du sover nu & det gör du med. David tyckte om dig han också, han var så glad över att få hjälpa dig att bli matad.
Det har gått flertals månader nu sen du försvann från oss men inget har förändras Fia. All saknad, all glädje att få ha dig i mitt liv, all kärlek det finns kvar. Tänker på dig otroligt mycket nu & brukar kolla upp i himlen & pratar till dig. Jag drömmer om dig ibland & det är så fina drömmar. Du ser så fridfröjd ut. Jag gråter så otroligt mycket i drömmarna att jag vaknar av att jag gråter floder, jag ber &bönar på mina bara knän att du ska komma tillbaks till mig, du kommer ned som ett ljussken & sen flyger du upp igen i himlen efter att jag får se dig en kort stund att du sover & är så fin. Jag ber dig att komma tillbaks igen efter du lämnar mig med ett sken, men det mörknar till sen lämnar du min dröm. Det hjälper att du kommer i mina drömmar, att du visar att du har det bra för det hjälper en att lindra sin smärta & saknad. & att få en att gå vidare även om det tar emot att gå vidare i sitt liv utan dig. Men vad ska man göra? Tiden stannar inte dagarna rullar förbi, veckorna passerar, månaderna blir till en ny månad även om man inte vill.
Jag älskar dig Sophia, kommer alltid att göra det & det finns inget som kan få mig att sluta göra det. Kommer föralltid att sakna dig även om jag inte gråter varje dag, så saknar jag dig. Du finns i mitt hjärta där du fick din plats från första stund tills oändligheten. Tänker på dig mycket, vill & hoppas du vet att du inte är bortglömd. Sophia, älskade flisi min ängel det är du & det står jag vid. Vila i frid, jag säger inte farväl & det har jag sagt förut till dig. En dag, en dag ängeln min kommer jag få se dig igen & då hoppas jag att jag finner en frid som du förhoppningstvis har funnit.
Sophia..
jag har bestämt mig ;) woohooo! :)
okej, såhär har jag bestämt mig för. jag ska bara "bara" uppnå min utmaning till mål också. ;)
jag har kommit fram till att jag ska plugga järnet på jädra matematik B, jag ska ringa så fort jag minns att jag ska ringa (påminner kass minne) & försöka få en tid till sånt där möte med en handlingsplan & sen ansöka så jag får börja plugga jädrans matte boken så jag kan därefter.. håll i er nu! ANSÖKA till sjuksköterska så jag sedan ska satsa på körkortet så jag tillslut blir utbildad till akutvårdsambulans eller vad det nu heter.. jag vill alltså jobba inom ambulansvård! just för att det är bra betalt, en stor utmaning att uppnå & jag gillar att hjälpa folk samt att jag vill utbilda mig till något stort!
själva sjukhus/vårdcentral/ambulans är det jag avskyr mest. varför fattar jag inte då det är något bra som vi måste ha & jag är så sjukt van vid allt med vårdcentraler/sjukhus sen barndomen att jag inte borde vara skraj men det är jag .. bara för det så ska jag ge mig fan på att sluta vara mesigt rädd för det & sen visa att jag vågar detta, jag vill detta med!
jag har också tänkt på djuromvårdnad men jag vet inte .. jag vet ju att få jobb inom djurvård är lika med mörkt. jag har försökt själv söka inom det samt att arbetsförmedlingen sagt åt mig att det är ingen idé.
så, om det inte blir nåt inom kort tid med nåt arbete så tänker jag utbilda mig. jag är såååå fruktansvärt less på att bara söka jobb dagarna ut & in & sträva efter så mycket som jag inte kan utbilda mig på just pga matte B.. allt annat har jag avklarat tack vare utbildningen inom djurvård. yey :)
jaha nu kan jag inte blogga mer nu vill david ha sin macka smörj med smör igen ;)
jag började nästan gråta av glädje!
David är såå förbannat söt & att jag fick uppleva det fick mig att smälta till varm choklad & tårarna var extremt nära att falla nerför kinderna..
David satt kollade på sin nya film med katten gustaf & sen blev han sömnig höll på somna så jag frågade honom om han vill sova han nickade ja så jag bar han in till hans rum..
la honom & sa godnatt & älskar dig.
han säger: "älskar dig!" :D jag som då höll på gå ut ur rummet vände mig om & sprang mot honom & sa "ååhh vad gullig du är! :D jag älskar dig med!!" & en kram & massa pussande :) sen gick jag ut därifrån med ett leende från ingenstans & david log han med :)
sen gick jag för kolla film med J & david sätter sig upp i sängen & säger "älskar dig, älskar dig, älskar dig, älskar dig mer" heeela tiden :D & sen säger han "älskar dig sova nu" :) jag säger älskar dig med (som jag då hade sagt sisådär tusen gånger :D) & sen ses imrn sov gott/godnatt :) & sen tar det en stund & han säger "älskar dig" :) sen somnar han för natten.. :D
jag som är så blödig tog tag i tele & skickade till mamma att david sa han älskade mig :D hihi ^^ han gjorde minsann min dag! :D ååh älskade barn.. detta ska jag lägga på minnet. 15/4-09 :D
jag vet att en dag blir jag starkare av starkast.
en dag så kommer alla dessa smällar, alla personer som sårar & allting som bara blir fel kommer man bli så stark av .. jag bara vet det för det har gjort mig till den jag är idag! jag har aldrig varit så bestämd på att nå mina mål & visa vad jag går för som jag gör nu .. visst ibland behöver jag en rejäl utskällning samt pushande men har jag gett mig fan på nåt så ska det bara gå ;)
sen tack till babelibabe bara för att du är du ;) <3
Men vad svårt det ska vara!
jag försöker komma på vad man ska gå & plugga på men inte kommer jag någon vart med det inte .. jag går & säger "man kan bli tokig på mindre!" säger det till David & J som är närmast så att man får en "VAAAAAAAAAAAAAAAD MAMMA?" eller från J "mmm, det är svårt det där.."
så fort man finner nåt man vill utbilda sig på så måste man ju givetvis ha matematik B.. tjena! jag lyckades precis klara av matematik A innan jag tog studenten & nu måste man ge sig fan på att klara B också för kunna få gå den utbildningen jag vill.. & jag har inte det MINSTA inspiration att satsa på plugga järnet på matematik B.. fats eftersom jag har gett mig fan på att jag ska plugga vidare & att jag ska komma in i den där utbildningen så får jag nog ta & sätta eld i baken & försöka komma in i kursen till matte B så jag kan få gå vidare.. måste bara skaka ur mig all denna negativitet gällande matten annars kommer jag aldrig lyckas.. :/
emme, varför kan jag aldrig bara sluta sakna dig? jag har inte saknat dig på sketans länge & nu när sommaren närmar sig så saknar jag dig mer & mer .. jag vet ju vad du vill att du inte vill veta av mig så varför vill jag bara nå dig för nu då? ;( i hate to say it but i miss you more then ever just because now yo´re gone .. :'(
i don't wanna miss you ..
jag förstår inte hur & varför jag ens saknar dig.. jag tycker inte ens jag borde ägna mig åt att ens göra det eller ens tänka på dig huvudtaget .. du har sårat mig otroligt djupt & jag kommer aldrig att kunna lita på dig mer igen. jag trodde på allting du sa, jag lät mig förblindas av all kärlek jag kände för dig & allt kämpande för hålla allt vi hade i liv emellan oss som ett par var sen bara helt bortkastat .. hade du sagt till mig att du inte kände nåt för mig mer så hade jag kunnat gått vidare MÅNADER tidigare .. jag ifrågasatte ofta att du inget kände för mig mer (det märktes på ditt beteende & allt ditt sätt att snacka med andra) men du sa bara att jag var larvig .. vem kunde ana att jag hade så förbannat rätt?
istället för att låta mig tro att det var vi så kunde du ha sagt rakt ut att du inte ville vara med mig mer, det hade fått mig att inte bli så förbannat lurad av dig .. alla dina ord var bara tomt prat. du sa att vi skulle vara vi 2. vad hände med det?
du sa att du älskade mig bara ett tag före du sa att du ville det skulle ta slut .. när jag sa varför har du inte sagt nåt tidigare "tänkte inte på det" fick man som svar .. hur kan man inte tänka på att sluta låta en gå & tro en massa som inte sen stämmer av vad man vill? jag vill inte sakna dig! jag vill bara att allt med dig ska försvinna som om vi aldrig hade varit vi .. jag önskar ibland att jag aldrig hade lärt känna dig .. jag hatar att sakna dig, jag hatar att du får mig känna som jag gör .. jag trodde på oss men jag var ensam..
det enda bra i detta är nog att jag kommer bli starkare när det inte är smärtsamt mer ..
istället för att låta mig tro att det var vi så kunde du ha sagt rakt ut att du inte ville vara med mig mer, det hade fått mig att inte bli så förbannat lurad av dig .. alla dina ord var bara tomt prat. du sa att vi skulle vara vi 2. vad hände med det?
du sa att du älskade mig bara ett tag före du sa att du ville det skulle ta slut .. när jag sa varför har du inte sagt nåt tidigare "tänkte inte på det" fick man som svar .. hur kan man inte tänka på att sluta låta en gå & tro en massa som inte sen stämmer av vad man vill? jag vill inte sakna dig! jag vill bara att allt med dig ska försvinna som om vi aldrig hade varit vi .. jag önskar ibland att jag aldrig hade lärt känna dig .. jag hatar att sakna dig, jag hatar att du får mig känna som jag gör .. jag trodde på oss men jag var ensam..
det enda bra i detta är nog att jag kommer bli starkare när det inte är smärtsamt mer ..
jag har ett otroligt kasst minne ..
Okej, såhär ligger det till.. anledningen till att jag inte har skrivit på antal månader är att jag lyckades glömma bort min blogg! (jag skojar inte jag har lyckas glömma bort det.)
hur jag fann det nu är att jag såg att sanna hade länkat mig ;) (du är helt klart den som är smartast av oss 2)
såå nu ska jag börja blogga som att det fanns eld i röven på mig - okeej inte så mycket ..
konstigt nog visste jag på ett ungefär vad jag har för lösenord. det brukar vara det jag aldrig minns.
tack sanna för du hade länkat mig fortsätt gör det i framtiden med då jag har som vana att byta & avsluta allt jag skapar ;)