oskrivnabladet

Igår vart jag allt på samma gång, jag blev irriterad, jag blev ledsen & besviken, sårad! :/ you name a feeling ..

Jag var som en citron & jag surade som ett barn & jag var rent ut sagt upprörd. Jag brukar försöka att låta bli att bry mig om "små" saker men igår så var det liksom en sak för mycket så det koka ut. :/

Jag slängde iväg ett sms till en vän eller ja, vän & vän äsch vi nämner namnet min blogg & mina känslor ;) emme fick mitt mottagna sms. (tack igen för att du fanns där!) :D en av de bästa.. helt ärligt talat, underbar! <3

Efter att jag grubblat om jag skulle, borde eller inte alls skulle & borde så fattade jag ett beslut att häva ur mig allt & mindre av allt vad jag kände, tyckte & bara vara rak. Jag har själv lovat mig själv ta itu med "fighten" när det blir än hålla inom mig, men nejrå. Det går inte riktigt ännu :/ Det är lättare med folk jag känner ut & innan än andra jag känner mera sådär halvdant & börjar få syn på hur de är :/ ..


Iaf, jag sa exakt vad jag kände & tyckte det blev typ 2 timmar snack av känslor & jag blev förstådd tillslut trots att jag fick höra samma sak i omgångar men jag sa det tillbaks i omgångar samma sak om & om igen. Allting blev inte utrett från min sida då jag kom på mera idag, men det spar jag till annat tillfälle när jag känner det ska tas upp. Egentligen är det inte jag som bör ta upp det för det handlar inte om mig, men indirekt om mig för det berör mina vänner. (2 av mina favorit tjejer) .. & det stör mig in i ryggraden ibland. :/

Jag sa att jag inte kände tillit mer & tappade den efter flera gånger inget blir av när det är sagts & osv.. Det kanske kändes att höra det men jag tror på ärlighet & det är det man kommer längst med. Jag gillar aldrig att såra folk men ibland kanske sanningen smärtar men vad gör inte en lögn sen i slutändan?

Jag föredrar en sanning av smärta än en lögn som smärtar mer & sabbar allt man har. Jag tolerar inte lögner.

Jag sa också vad jag ville med att förklara & säga allt jag hade att säga .. Jag vill ju att det ska finnas vänskap, jag vill kunna umgås & ha tillit men håller man på för mycket så tappar jag den för jag har så in i bomben svårt att lita på folk, jag kan ibland känna hurdan en person är & jag har svårt att släppa in folk inpå & sen när jag blir fäst vid någon så blir jag det rejält. Det vet alla som känner mig .. Men efter att jag träffade Emme så lärde jag mig att börja öppna mig lite mer, hon lyckades med att bryta itu det.

Iaf, så när det sker som det har gjort så tappar jag det jag byggt & sa att jag ville få det bli bättre igen, få bättre vänskap & det var vi 2 om. Så hoppas jag att det hålls. Jag hatar att bli fäst vid folk & sen bara bli sårad & sviken i omgångar. =/

Har lärt mig att man ska våga satsa för att få veta men är det värt det om man bara blir ledsen? jag undrar det ..
Kändes som jag kröp tillbaks till mitt skal igår & jag var avvaktande & jag visade inget alls "ja, jag vill!" & det märktes långa vägar .. Men det blev bra sen iaf, för jag sa varför & sa hurdan jag är.

Jag är inte lätt & det är inte lätt att vara mig & jag tror inte jag är lätt att lära känna .. men vissa personer gör det lättare för mig att öppna mig än andra. :/

Så, jag hoppas detta leder till nåt bra. Jag orkar inte försöka & kämpa & få nåt att vara när det blir motgångar..
det kändes ibland att det som var bara var på låssas & jag hoppas jag har fel. Förut kändes det så mycket starkare mellan oss, kändes som hon var en av de närmsta & att jag kunde snacka om allt .. men idag vet jag inte? kanske för man knappt har träffats? Men vi skulle träffas oftare & jag är villig att försöka men jag får nog bygga upp lite från början igen, som tilliten :/ ..

Jag är glad att jag har den här vännen men när det bara blir fel som igår så blir jag bara ledsen & känner nej.. ;(
( & det är inte om emme jag vet att folk alltid tar det för givet men det är det inte! )

Jag hoppas du vet att jag tycker om dig Fia & jag hoppas att du vet att jag vill vara din kompis ..

I slutet av samtalet ledde det iaf till bra & vi ska träffas snart & sen igen när hon är hemma & vi ska försöka oss på pannkakor. Jag kan inte pannkakor längre, det blir bara skit av det & jag förstår det inte hur jag kunde det förut men inte längre ..

Jag tror jag ska handla hem färdiga pannkakor tills dess bara för att ha ifall att .. Fia trodde att det går om vi är båda två som hjälps åt för då blir det bara bäst men hm, tja.. Okejrå, måste vara positiv här gällande maten! Jag får öva, övning ger färdighet! ;)