oskrivnabladet

här sitter man i vecka 26 (+1) inne i vecka 27, med en nio månaders bebis snart tio månaders som är gnällig pga en tand ytterligare i munnen som ska komma fram. den sjunde blir det nu. han har fått precis 4 st samtidigt som ska komma fram i överkäken utan problem, men när det kommer till underkäken är han desto känsligare.

 

Bebisen i magen sprattlar, sparkar & trycker på nerver i magen som gör så in i helsike ont ibland, urinblåsan trycks det på med. & magen växer. =) ..

 

Snart blir jag tre barns mamma det har jag svårt att smälta. Har man haft en snart 7 åring stort sett hela tiden så är det jätte konstigt med en till & nu när jag börjar lära mig att Leo heter Leo & inte David & att man är 2 barns mamma så blir man snart tre!

 

Jag funderar på namn har några jag fastnat för men jag vet inte. Svårt det där.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att fyra år senare att det blir bättre, att man minns vart hon nu är någonstans för det glömmer jag. Det har gått fyra år snart, i januari. & orättvisan är inte väck inuti mig, sorgen finns, saknaden finns kvar. Rädslan att jag ska behöva gå igenom det igen med mina systers barn finns där varje dag, likaså mina.

 

Rädslan över hur man ska finna sättet att kunna gå vidare utan ytterligare ett barn är omöjligt. Jag kan väl ha tyckt att jag gått vidare utan fia nu när hon har slutat finnas med oss, men hon finns med mig än idag i mitt hjärta. Jag kunde inte finna ett sätt först att sluta ha henne i mina tankar 24 timmar, jag fick lägga undan vad jag kände för finnas där för min sis, minns inte alls hur jag gjorde för att försöka finnas där. Minns inget alls, från hon dog den dagen tills begravningen. Man har väldigt svårt att smälta att en liten flicka på 2 månader, bara skulle försvinna en dag.

 

Jag tog livet för givet, jag kunde inte se att det bara kunde ta slut menar hur kan man? man förväntar sig ju att en ska leva med en tills åldern tar en.

 

Jag kan inte sluta undra hur livet hade varit om du fick vara med oss än idag fia, men jag vet att du slapp lida när du lämnade oss.. Du var så stark, kämpade så starkt, sen orkade du inte mer.

 

Du fanns med oss tillräckligt länge för att ge oss men framförallt din familj massa minnen, som de kommer ha livet ut med dig, men kunde du inte tagit med dig smärtan fia? Jag vill inte ha smärta av saknaden efter dig. Men om den försvinner känns det som jag förlorat dig helt.

 

Tack & lov har jag en bild på oss tillsammans den är inte världens finaste på mig, men den är den enda jag har & det är guldvärt. Jag älskar dig fia jag önskar jag fick säga det till dig. Så att du hörde. Saknaden minskas inte, jag trodde skulle göra det men jag saknar dig så! Jag har inte fått drömma om dig sen du lämnade mig, du lämnade mig efter att jag fick gråta ett hejdå, sken du upp från ett ljus bakom dig i min dröm. Jag skrek efter dig men du hade lämnat mig efter att jag fick se du hade det bra.. Minns det som det var igår, fast var år sen.

 

Sophia. <3

 

det finns fördelar & nackdelar med att ha barn ganska många år emellan.

 

fördel: de är mera självständiga som 6 år & behöver inte en lika mycket som en bebis behöver.

nackdel: man måste gräva fram massa kläder i förråd & hoppas det passar.

 

fördel: man slipper ha åkpåse på 6 åringar.

nackdel: man finner inte åkpåsen man köpte för 6  år sen, den måste vara slängd. ..

 

fördel: man får kolla en hel del nytt när man har bebis igen.

nackdel: man får lägga ut extra summor som man inte helt räknade med när man antog att det skulle gå ärvas. ;)

 

läs detta med lite ironi ;)

 

jag är van vid att gå upp alla nätter med leo sen nästan dag ett, så jag vaknar varje natt av en ren reflex & undrar när leo ska vakna egentligen? men det gör han inte. istället är han mer & mer vaken på dagen & lägger sig rätt bra tid på kvällen & det för natten, men inte alla nätter han sover igenom men oftast vaknar han 4-6 tiden sen somnar om. synd bara att man själv inte sover hela natten.

 

snart blir det en tripp till ullared, det behövs. leo behöver kläder. att anta att man kan tvätta upp brorsan hans kläder för att anta att han borde kunna ha det var ett misstag, stort. leo är större än david i denna ålder, rättare sagt han är jämt större än david som bebis. fast lite kan han allt ha tur nog =) så slipper bli hela tiden nytt i omsätt av kläder.

idag har man åkt till stan för att kolla en jacka till Leo, ville ha en speciell jacka men den fanns självklart inte i affären bara på nätet .. suck

 

men jag kom hem med långärmat till leo, 2 pack som J köpte som han själv säger är hans son med men det är jag som har koll på vad han behöver.

 

Sen skulle jag kolla jacka till mig då min inte täcker rumpan riktigt & har fortfarande mage efter Leo så den passar inte så bra längre. & jag fann en som jag gillade som jag annars inte skulle köpa men jag ska försöka sluta med min stil & byta ut den helt mot annat, känner att det är dags med nytt, det blev en grön parkas från h&m, leo tröjor likaså därifrån =)

 

johan fann också en tröja som inte alls är han annars men han gillade den så =)

underbar helg som var för ovanlighetens skull :) skulle träffat sis också med sin familje men det blev inte av :( trist nog. men det får vi ta en annan  dag. :) dock träffade jag sanna & ronja på fika som var bestämt sen tidigare :) leo fick uppmärksamhet =) han är en värsa attitation bebis ;) haha. får han inte uppmörksamheten skapar han den ;) älskade bebis, totalt olik din bror. som vi ska snart hämta från skolan ser jag :) hinner inte skriva mera heller sokm jag hade hoppas på. :/

Leo, detta ska vara tillägnat till dig.

 

Leo, min älskade lillhjärta. Dagen jag bara testade mig för skojs skull & inte såg först plusset, vände min dag till från en vanlig dag till att jag skakade om händerna en stund & tänkte: "va?! det är inte möjligt?!" .. fast jag visste att det verkligen kunde vara helt möjligt, för det var ju väldigt troligt att det hade kunnat blivit något. Jag anade absolut ingenting förrän jag en dag insåg mina bröst ömmade när jag låg ner, men tänkte inte på det förrän jag kollade på internet hur långt gången jag kunde ha varit, därmed skaffade jag ett test.. Trodde ju självklart det skulle vara ett minus så jag kollade så att jag såg minus, & tänkte nej det var som jag trodde. sen kollade jag igen för tyckte inte såg ut som minus & där var det ett starkt plus. Iomed mina missfall tidigare innan du kom till, var rädslan hög. Glädjen fanns ju men den var långt inne. Mest rädslan som tog övertag, rädslan & säkerheten i att det inte skulle få stanna kvar. Dagarna gick, veckorna gick & du utvecklades minsann & stannade kvar! <3 ..
 

Jag har väldigt svårt att lära mig älska någon, dig var jag rädd om, brydde mig om dig men kärleken blommade upp först långt senare i graviditeten. Jag kunde inte låta mig få våga. Jag var så rädd att om jag sa orden jag älskar dig skulle jag förlora dig. Men du kände nog igen mina signaler tillslut, för så fort jag blev minsta orolig visade du tecken varje gång att det var bra med dig i magen, jag minns att jag en dag inte kände något från dig & var orolig mer & mer. Försökte med gå, prata, puffa, dricka allt, men gick inte. Sen när musik sattes igång då puffade du. Lättnaden att allt var bra kom.

 

Först när jag såg  dig på ultraljudet som jag kunde glädjas, när läkaren log för du gjorde roliga saker i magen. Jag var reserverad hela tiden. Tills jag fick bilder på dig som läkaren förklarade vad som var vad för du var mindre än jag trodde. Då kom glädjen på riktigt, då kom det tårar. Insåg det faktiskt fanns bebis i magen.

 

Nu är du här med mig, snart 4 månader gammal, för några dagar sen sa du mamma till mig för andra gången. Första gången var när du föddes. Jag lovar alla gapade med öppen mun i den stunden & i det rummet. <3

 

Jag älskar dig otroligt mycket leo, du är lycka. Bara att se dig skinande glad får en att glömma alla bekymmer. Din bror älskar jag med såklart, han är en sådan fin bror mot dig. Ni fann varandra direkt.

 

haha ens röst blir ju värsta lustig i inspelning, leo försökte få sig på att få upp låren i kryp ställning!

 

varför är det så komplicerat ibland hur man ska göra & inte göra? jag begriper inte varför man ska krångla till det mera än man ibland behöver.

 

det här med kärlekslivet. vad är det egentligen som små barnsmamma? ibland är det som k .. kä.. kär.. kärlek? existerar det? kan man börja tänka på det måntro? sen kommer man till drömmarna. där sägs det ju att det som finns i ens undermedvetna kommer fram när man drömmer?

 

inatt drömde jag en dröm som jag verkligen kan känna att det är taget från verkligehetens känslor men ändå inte?

ibland kommmer det stunder som jag vet exakt hur jag ska göra, sen kommer det en konflikt eller känsla inuti en som säger tvärstopp. jag finner bara en lösning på det hela & det är nog att ge det mera tid ..

 

idag hade jag bestämt mig för att jag måste bara ta tag i att städa, tvätta lite & göra maten.. nu har jag väl gjort det jag skulle, plus nyss diskat. jag har lite kvar att göra & det är att plocka bort lite saker, sen är det bra :) eller ja, det får duga :).. jag blir då aldrig helt nöjd..

 

efter att ha möblerat om nästan alla rummen i omgångar nu så har lgh genast blivit bättre, känns större än vad den är med också, det finns space! :D

 

david som är en stor 6 åring, har fått sitt rum han delade med leo tillfälligt som mera hans trots att leo saker finns kvar där för att det inte ska vara i vägen, sen för att jag som är hsk (hörselskadad) hör inte alltid leo när han sover i annat rum & då kan jag inte sova som jag borde eftersom jag tror att jag hör honom när han faktiskt sover & sen när han inte sover får ja flyga upp ur sängen för då ligger han & skriker. så med lite hjälp har jag nu möblerat om. jag förstår inte varför jag inte tänkte på det direkt för när jag flyttade in? alltid bättre vara efterklok sägs det så det får jag skylla på denna gång. eller så är det så att jag faktiskt inte ville erkänna att jag inte kan göra som andra kan, ha barnen i annat rum eftersom jag inte hör.. men nu fungerar det mycket bättre än vad det gjorde innan iaf.

 

Leo sover med mig i vardagsrummet, med min säng bredvid han i sin egen förstås. det där med samsova är inget för mig, jag kan inte sova ordentligt om jag har bebis inärheten av mig. nu ska jag bara finna en sådan där skärma som man kan ha så att jag får litw privatliv.. jag må vara mamma men jag får inte glömma bort att  jag inte är enbart det.

 

Okej, vissa förstår visst inte denna detalj "hur ska man kunna leva på annat sätt än så man har levt om man inte ser annat?"

jag hade en konversation med mamma. Hon förstår inte att man inte kan se annat levnadssätt än det man är van vid. Hon menar på att om man inte kan uppfostra barnet på ett sätt, byt sätt då? medan jag menar på att om man har uppväxt på ett visst sätt & inte haft barn tidigare så VET man inte hur man ska uppfostra utan man kör på sitt sätt som man vet är det enda? alltså, sättet man växte upp på. punkt.

 

Nu kommer klämpunkten här. Hon fattar visst inte vad hon har gjort med mitt huvud? hon fattar visst inte att JAG gör som hon gjorde med oss när vi växte upp? jag pratade inte med henne gällande mig, utan att jag pratade med henne om en utomstående men som står mig nära. att jag faktiskt kunde förstå tillslut varför man beter sig som man gör, jag såg det solklart när jag var i samma rum med alla dessa människor. poletten fall ner.

 

Hon skrek på oss som barn, hon drog oss i håret så att det ömmade i dagar, hon visste att vi inte vågade säga något heller så hon använde det, hon sa åt oss fula ord, hon fick oss må dåligt.

 

NU menar hon på att det hjälper inte skrika på sina barn (?!) klart det inte gör har jag alltid sagt, men nu helt plötstligt har hon fått värsta wake up call. För att hon skulle sluta säga åt min nära vad han gör fel med sitt barn, så påminde jag henne hur hon faktiskt var mot oss, hon erkände vad hon hade gjort, hon mindes helt klart att hon skrek på oss. Jag sa jag gör som du gör, har du inte tänkt på det? man vet inget annat ibland & gör som ens föräldrar gör. jag har skrikit på mitt älskade barn, handen på hjärtat vem har inte skrikit? & hon menar att det hjälps inte. nej nej, men hon anser ju totalt vridna saker ibland också som jag är helt emot.

 

skillnaden är att hon inte vet ett skvatt om hur han är som pappa, hur han är när han faktiskt är med sina barn. hon påstår det räcker med det hon har sett, har hon ens sett hurdan han är mot barnen när vi är med varandra? nej, hon är bara totalt emot alla som är i motsatt kön.

 

långsamt men säkert kommer man att finna en väg som passar än, som bryter sin vana som barn själv. när man har barn själv man förstår vad som är rätt & inte rätt, alla behöver inte gilla sätten men sålänge ens barn har en trygghet & kärlek kommer man verkligen långt. en  sak jag verkligen har lärt mig är vad ens ord från ens föräldrer sätter spår i sitt huvud, det upprepas som en cdspelare .. vad ni än gör kalla inte era barn för själviska, egotrippade, tjocka mm .. det sätter sina spår mera än man tror även i vuxen ålder.

 

jag tävlar om en åkpåse från the buppa brand! :)

 

jag skulle vilja vinna en sådan åkpåse för att få ha en lite finare, roligare modell än vanlig enkel färgade som de oftast är, lite mera för att piffa upp årstiden när den väl kommer & man blir lite nedstämd över att kolla ner på sin (troligast) tråkiga åkpåse i en enkel dystert färg, utan istället kanske man kan få kolla på en mycket finare åkpåse som man får ha sitt älskade barn i när man kör vagnen i kalla dagar :)

 

Länk till dem är www.buppabrand.se

 

denna åkpåse skulle jag vilja vinna sådanafall om jag fick chansen :)