oskrivnabladet

David blev inte mer febrig enligt tempen än de där timmarna på kvällen.. Han har varit sig själv sen dess dock har han inte trotsat så sig själv kanske inte är rätta ordet? Eller så börjar trotsen äntligen läggas ner? Hoppas, hoppas! :D

Igår var det våffeldagen, någon som vet vem som döpt den dagen till våffeldagen? Det var gott, David åt 2 st & jag vet inte hur många jag åt men åt så jag mådde illa & magen sa "jag är mätt, men jag äter ändå".. så när det nästan var slut på smeten mådde jag bara illa av tanken av våfflor.. :/ Johan åt han ganska många han med & han märkte direkt på mig när jag ville ha mer trots jag var mätt ;) haha, fan hur kan han genomskåda mig så bra? Räcker bara att han tittar på mig & han kan säga vad det är jag tänker.. Jisses.. Creapy..

Men det var trevligt för omväxlingens skull att äta med någon, någon som inte är ludde & co elr bara med david :) Åt med ljus liggande i en skål, vart lite fint :) & sen bad jag Johan att massera min skulderblad men som vanligt klagade jag direkt på att det gjorde så förbaskat ont när han fann stället, haha så han massera knappt istället, lika försiktigt som man kunde be David göra det istället, men sen när jag bet ihop tog han i lite mer & jädrans ont det gjorde men äntligen kan jag vrida mig på normalt sätt..

Klockan vart 20.40 & då drog vi hemåt, tur man bor så hemskt nära.. Både snuffen & David tjatade om att gå, David var trött & ville hem direkt efter ätit färdigt & snuffen ville ut så hon ville väl också hem? ;) Men vi drog med snuffen för nattkissning & kom innanför dörren strax före 9. David hann bara lägga sig i soffan efter bytt pyjamas & sen slockna han.. Men vaknade för jag bar han men bar han ändå till sängen, men han kom upp & skulle inte sova. Så jag sa nej, du ska vara uppe hela natten.. Då valde han att sova istället i soffan så jag lät han hållas. Han går upp själv sen & lägger sig i sängen så.

& nu sitter jag här med en stampande katt som ska sätta in klorna i mina bara lår bara för att hon inte får se min flingor skål. Eller för att gosa? Ingen aning.

Förresten, ni som har katter, har de ätit muffins någon gång? Min katt tog en bit muffins från mig snabbt som ögat & åt. En annan katt vi hade i familjen åt flingor.

David är världens finaste idag & resten av mitt liv! Det har jag visserligen tyckt sen dagen han föddes & var helt blodig & allt. Men idag känner jag det extra starkt!

Jag: Ajj, min mage :(
David: "Har du ont?"
Jag: "Ja, jag har ont i magen. :("
David: "Vill du ha plåster?"
Jag: "Nej.."
Jag: "AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ!"
David: (Går & hämtar alvedon flaska för barn.) & säger "Ta sånt här om du har ont i magen"..
Jag: (Kollar) "Nej, men David.. Mamma får inte ta den där, den är ju din. Kan jag få den så ställer vi tillbaks den så tar mamma annan istället."
Jag: "Kan jag få en kram, David?"
David: "Jaa." & ger mig värsta kramen..

Så jävla söt & så bryende om sin mamma när man har ont.. nåt har jag verkligen gjort rätt!

Jag har en hejaklackherre idag! ;)

"Heja mamma heja mamma!" Jag vet inte varför & vet inte vad han hejar för men jag tar till mig, heja heja mamma! ;)

Kom igen nu maten .. Jag är hungrig .. Jädrans tid 15 min ska ta nu dåååå .. Bara gått 4 min .. yeaaahh .. 4 min .. snacka om låååååååångsamt nurå ..

Det märks jag är rastlös? Eller huur? ;) Tvätten sen efter maten igen & sen nuffen i detta väder .. aaah :D

& där passerade just en minut till .. Kanske man ska fördriva tiden med att blogga? Men ingen idé blogga när man inte skriver nåt vettigt ändå? ;$ ..

Återstår att se om detta ens blir uppdaterat elr inte .. '

6 min nu, då återstår det bara 7 min till? Nej, 8 ..

Stackars W han har legat sjuk i feber, ont i öronen, halsen & en rejäl hosta enligt mamma :/ Stackarn! :(
Tur nog börjar han bli bättre idag, men det var han inte i fredags eller i helgen :( .. Min w du ska inte vara sjukling, du ska vara en frisk en! :/ ..

Tvättstugan idag kl tio.. Vad roligt hurra! :/ Jisses vad tvätt man kan samla på sig :( ..

Orkar inte skriva mera just nu, tappade lusten..

David vad ska vi ha för bröd? frågar jag David.
Han går fram & pekar på lingon grova.
Jag säger vill du ha den istället för knäckebröd?

I samma veva kommer det en tant & frågar om han gillar det brödet jag säger ja.
David blir blyg & han vågar inte svara henne.

Är det en flicka eller pojke?
Jag säger pojke.
Hon svarar jag trodde en flicka för långt hår.
Jag: mm..
Hon hur gammal kan du vara 2 år frågar hon mig.
Jag säger nej. han är snart 4.
Hon är du 4 år?
Hon: du är så liten.
Jag: jaa, han är kort i växten.
Vad heter du frågar hon david.
David tittar ner vågar inte svara.
Hon kollar på mig & jag säger David.
Hon säger David, det kommer många flera heta.
Hon frågar är han den första?
Jag säger jaa.
Hon säger nåt om att de blir stora fort i den åldern elr nåt.
Jag säger ja.

David du får ta & lära dig tala för dig själv & säga "jag är en pojke!" så fort du blir kallad för flicka ;)

Okej, okej.. Jag fattar! Jag ger upp om hans fina hår som ligger så fint, jag klipper av han det! Bara han slutar bli kallad för flicka.. Inte fel med det, men går det inte att se det är en pojke med overallen, mössan, vantarna? Kanske det inte gör. Inte alla som har rosa kläder & tofsar på sina flickor längre, som förut i tiden.. & pojkar är inte korthåriga eller snaggade längre.. Vissa  har lite mera hår.

Ska se om jag finner en bild som kan visa ungefär hur långhårig David är så får ni säga erat? ;)

Förra veckan blir det nog nu eller om det var denna vecka? Jaru, jag & återigen mitt förbaskade minne.. Skitsamma!

Så plingade det på dörren det var hyresgästföreningen. De hade försökt få tag på mig förut, men jag var visst inte hemma då. (ingen aning när det kunde varit för tillfälle & vad tusan gjorde jag då? :D)

David kom till mig stod nära mig hela tiden, & sen började han snacka med David också.

Mannen: Hej, vad kan du heta? Heter du Emma kanske?
Jag: skrattar, nej han heter David.
Mannen: Oj, jag ber om ursäkt jag trodde det var en flicka sa han.
Mannen: Jag trodde det var en flicka för håret är långt.
Jag: Ja, hans hår börjar bli långt så får ta & klippa det ..
Mannen: Vänder sig mot David igen & säger jag ber om ursäkt att jag trodde du hette Emma, David hette du ju, vad fint namn. Min brorson heter Daniel. Eller om var son? (Mitt minne!)

Han gick efter han fått berätta färdigt.

Jag hinner bara stänga dörren & låsa & David säger: "Jag är ingen flicka, jag är en pojke!" "Mamma, jag heter David!"

Jag skrattar & säger ja, men han trodde du var en flicka för han visste inte du var en pojke för du börjar få långt hår David. :) Men han blev inte sur han sa bara glatt "jag är en pojke!" :) Det vet han för att han har ju inte tuttar! ;) som David själv säger.

Nu pep det sms igen. Ska läsa.

Hej, sover ni alla ni? Förutom jag månntro? Jag kunde inte sova mera, vaknade som vanlig ordning strax efter 6 & märkte solen började komma fram, sen var det toan som alltid som gjorde man fick gå upp. När det inte är David, djuren, solen, så är det toan. :( Jippiii!

Men samtidigt får jag skylla mig själv att jag vaknar så tidigt idag, för jag slocknade före 8 igår tror jag kl var? Nej, strax efter 8 faktiskt! ;) .. Vet inte varför jag somnade så fruktansvärt tidigt men jag var helt slut.

Idag ska jag bege mig till affären måste handla lite nödvändigheter som mjölk, lite mera mat. Jag hade tänkt dra igår men David vägrade lyssna på mig så jag ställde in turen till affären, för jag fick dra hämta han vid en tok massa snö för han vägrade lyssna att inte klättra upp där för att gå vid sidan om vägen (skogsvägen) så jag & Lucky fick klättra upp dit för hämta han, & vad händer inte då? Lucky hon är totalt okej jag hoppar bara matte! Hon gick minsann upp för drivan & klättrade upp samt ett litet hopp sen var hon uppe, trodde hon skulle vägra försöka!

Jag får ta & sluta anta så mycket om henne hon överraskar mig då bara ;).. & jag gick framåt för hämta David i all dess snö han stod ju bra till så jag traskade fram några steg & helt plötsligt säger det "wooosch!" & jag åker ner i snön med benen i massa snö & snön hamnar långt upp mot mina lår! Där stod jag som ett frågetecken & undrade vad som hände. Sa åt David att han fick komma till mig för jag var tvungen försöka komma ur snön så inte skorna förstörs! Han lyssnade minsann DÅ tänk om han hade lyssnat minuterna före så jag slapp stå där i massa snö? Jag kände hur fötterna blev snabbt blöta igenom skorna när jag stod där så jag höjde rösten sa åt David nu är det han som kommer! Jag vände mig om & kom ur snön när lyfte lite på fötterna & klättrade ner, Lucky var snabbt nere lika snabbt som hon gick upp. Sen kom David ner efter mig & jag fick korta ner promenaden för snabbt traska hem för hänga skorna på tork så de inte skulle bli förstörda det första de blir.

Så sa åt David att affärn blir inställd nu för jag kan inte gå med skorna mer & att han inte har lyssnat. Jag skickade han till hans rum tills han lugnade ner sig i omgångar, sen somnade han tillslut i sängen efter ha skrikit att jag är dum.

Senare på kvällen efter han varit uppe ett tag så sa han att vi kunde gå till affärn. Jag sa nej för att det har jag sagt vi inte ska. Så idag, idag får det minsann bli en tripp dit. Vare sig han vill eller inte.

Resten idag får jag se hur den blir, ska städa lite till. Började igår & när man har små barn så blir det stökigt lika snabbt som man städade, samt djur.

Jaja, hur blir eran lördag?

Jag försöker sova vidare men en viss herre vid namn David tyckte 6.oo ska mamma vakna! Han klampar, han tänder lampan, han viskar "mamma, kaninerna bråkar", sen klappar han mig försiktigt men lampan var vinnaren. så jag gav upp.. & nu blev visst Mårten väckt utav David! Gaaah, låt någon få sova för helsike David! ;)

Nu kan man bara drömma sig bort & hoppas man en dag kan få sova till 7 iaf, nu är det halv 6 - 6. Ojoj, en gång i tiden sov han åtminstonde till 8 - 10 vissa dagar, men då var han mindre, mycket mindre.

Men Emmi vinner  hon har varit uppe sen 5! Jisses människa! :D

Jag är poppis idag, om man anser att 3 samtal är att vara poppis. Ett var mamma, ett var försäkringkassan & ett var "jobbet". Det lilla roliga i alla samtalen är att när mamma ringde hade jag nyss kommit hem 5 min före, hade visserligen haft tele med mig hela tiden men ändå ;).. Sen slängde jag på luren & just precis när jag hade lagt ifrån mig den så ringde det direkt igen. & det var privat nr så jag tvekade i några sekunder & sen svarade jag iaf, då var det fsk som ringde för att berätta vad jag hade frågat om. Så det var goda nyheter för denna gången. & sen gick jag ut & lämnade tele hemma, då hinner jag in & så ringer det igen! Då var det "jobbet" med också glada nyheter! :)

Från att ha en nästan intill gråt dag till att David har bråkat idag igen, men inte lika mycket som i värsta dagarna till att bara bli glad! :)

Jaha, nu var det över för idag! :D En besök över, ett besök återstår imrn ..
Det tog mig bara 8 minuter & då gick jag på toa först, sa till jag var där, in kollade öronen (men mest prat) förklarade några gånger, sa ifrån det gör ont för han tryckte så hårt, men han sa att det berodde på hörapparaterna & ploppen han använde. (?) Eh, neej..

Men nu är det fixat iaf, skulle bli en remiss till Norrtan Sjukhus så får jag en ny sen därefter hörapparat. Så snabbt har det minsann aldrig gått i VC för mig. 8 min. Hoho! Nästa gång (om det blir någon nästa gång) ska jag lyckas med 7 min!

Idag blir det tvättstugan ikväll, så man har allt rent & nåt klä sig bättre i imorgon. Hoppas inte David trotsar allt för mycket imorgon av alla dagar. Men det tror jag inte, hoppas jag inte. Han kommer ingen vart med det iaf.

David har fått sitt paket nu så fort vi kom hem.. Han blev glad! :D Han öppnade & kollade utbrast "godis!" om sina 2 små paket russin! ;) Jag fick smaka lite, men jag var tvungen hämta själv.. ingen service här inte! Oh no no no ..

David & w tjatar om att träffa varandra titt som tätt hela tiden, så Emmi lessnade & frågade mig i tele efter att mamma hade sagt det tidigare att W saknade David, men tydligen så saknade han mig med & det nämnde inte mamma. Men Emmi frågade mig några gånger när vi kan komma egentligen.

Så nästa vecka om det blir som jag har tänkt, älskade små barn så kommer ni få träffa varandra .. & jag dig W & Bäseli. & ni pojkar kan leka av er hur mycket ni vill .. Sen har jag & Emmi små pratat om att jag kanske kan komma helgen före W fyller eller helgen efter. För helgen han fyller på skulle de bort. De hade redan lovat W. :)

Nej, nu vet jag inte vad jag mer ska skriva .. Jo, jag tror det blir att jag inhandlar innebandy klubba & mini mål till David's 4 års dag. Jag har funnit ett bra pris, väldigt bra pris. Men om det är något bra det vet jag inte.. Men det ska ju ändå gå till en 4 åring, så lika bra ..

Jag hörde värsta dunsarna vid dörren medan jag gjorde lite käk till mig. Så gick & kollade, ja då föll det in en jädrans post .. En, nej 2 räkningar. En som gjorde mig sur, bara för att jag förstår inte hur den kan bli sådär hög av att bara ha haft David på dagis 5 dagar en enda vecka mer än 3 timmar & då var det 4 timmar tror jag? Eller det kanske blev snäppet mer. Aja, tycker inte det ska bli sådär ändå. Kanske inte värsta feta summan för andra, men jag har svårt förstå hur den kunde bli sådan. När jag annars om jag inte jobbar inte ska betala ett dugg. Jaja, betala & se glad ut.

David kommer bli glad sen iaf, han fick ett paket :O & det var från hans pappa & farmor samt farfar. Men jag såg på stilen det var farmor som skrivit ;) Så jag antar hon handlat också & sen menade på att det skulle vara från dom .. Jaja, en fin tanke iaf! :D

& det var som att de läste mina tankar, för david ville ha en bamse tidning förra veckan, men jag sa annan dag.. & vad kommer inte på posten månnitro? Joorå, Bamse tidning, bamse kort, pengar & russin, & ett brev! :D Julafton om igen för david allt .. Jag kollade för blev nyffis men la ner allt i paketet igen, sen får han kika själv;) Jag kunde inte hålla mig!

Nej, nu får jag skynda på här .. Ätit, nu ut med nuffen & sen traska iväg ..

Jag har ett motto på en kylskåp magnet som går i stil med "Gårdagen är historia, dagen idag är värdefull, morgondagen är en överraskning." Något sådant. Men jag finner inte den i skrivande stund så jag försöker allt jag kan minnas för att veta exakt hur det står, men nepp. Minnet ni vet, minnet som en guldfisk. & det har jag fått klart för mig (om man ska tro tv-serierna) så har guldfik omnämnts fleratals gånger & alla de gångerna har de sagt "Du har minne som en guldfisk." & motspelarna har sagt i följande "Men dem har ju inge minne?" & svaret blir i stil med "Nej, precis."

Jag läste lite runt i bloggar idag, & kom in på en total främlings blogg, jag läste att hon hade dött nyligen, & jag grät floder, efter att ha läst några inlägg. Jag sa för mig själv "Vila i frid." trots att jag inte ens känner den här kvinnan. Men hon verkade så genom snäll. Jag tycker det är så sorligt, när jag läste inläggen .. Det är alltid sorligt när folk lämnar världen alldeles för tidigt.

& det fick mig att tänka på hur man om dagarna ibland oroar sig för saker som alltid ordnar sig, man borde ju tänka mera positivare än allt. Sådant här som jobb, ekonomi .. rubbet! Allt sådant finns det alltid en lösning på. Varför oroa sig så magen värker? Kanske för att man är sådan som person? Eller för att det känns så stort just då? Men jag vet ju att allting ordnar sig förr eller senare. Så jag borde ju vara glad. Men det är jag inte, jag kan inte vara glad om inte allt är bra omkring mig.

Sen läser man sådant här, eller kollar filmer & verkligheten kommer ikapp en .. Jag borde ta vara på alla stunder som livet ger, minska oroa mig såpass. Men det är så svårt. Så ibland kollar jag på det där mottot jag har i mitt rum, tänker blir påmind & instämmer varenda gång. Det får mig att ta en dag i sänder. Varför oroa sig inför dagen efter, eller dagen innan som har passerat? Eller dagarna som ska komma härnäst? Det gör ju inte saken bättre, det ger mig ingen sinnesro.

Måste försöka lära mig att ta det när det kommer, istället för oroa mig för inget. Men det är sådan jag är, blivit sådan om jag inte alltid varit sådan? Fast det är aldrig försent att förändra sig .. So here I go.

Jag har just läst ut en bok som jag påbörjade läsa 5.30 i morse, jag kunde inte sova efter toabesöket & märkte nuffen gjort på sig inne :( så jag tog bort det & blev klarpigg. Så jag sneglade på min "Skadad" bok & beslöt mig för fortsätta läsa den som jag en gång tidigare bara orkade läsa 2 kapitel av. Så jag läste ett kapitel, ett till, ännu ett & sen när jag fick ont av att ligga i sängen uppåtsittande fick jag nog & flyttade på mig till soffan, då hade jag läst i 3 timmar. Det blev ytterligare en timme läsande i soffan tills jag fick ge mig. & sen fixade mig, åt frukost, ut med nuffen men inte i den ordningen. & sen sneglade jag igen på min bok & läste än en gång i 3 timmar & föll en skvätt tårar av en sida där som berörde mig, & jag kunde inte slita mig från att sluta läsa. Så valde läsa ut den. & den var BRA! Riktigt bra, men jag blev häpen, tappade hakan, ryste till med kroppen av det jag läste.. Men jag ångrar mig verkligen inte att jag köpte den. Att den var så otroligt billig också kan jag inte förstå, men den är ju några år gammal är väl det.

Men som sagt, riktigt bra var den! & även fast den handlade om ett litet barn & jag älskar barn & klarar inte av att läsa hemskheter om barn så kunde jag inte låta bli skicka hem den..

Jag rekommenderar den starkt till andra om de känner för läsa böcker om barn som far illa. Slutet slutade inte som jag hade hoppas på men samtidigt blev jag glad av slutets handling ändå.

Läste en annan bok förra veckan också om barn, & fyfan jag rös & jag grät! Den var också bra, men att det finns så hemska människor kan jag inte förstå. Jag kände hur min vrede ökades & jag kände hur jag ville lägga mig i handlingens i boken & liksom säga ett & annat .. Detta i bägge böckerna. Dock mest i den första "skadad".

Ska se om jag finner fler böcker nu, för nu när jag väl börjat läsa böcker igen måste jag fylla hyllan lite för nu har jag inge läsa mer .. :( Tips om böcker, tack! :D

Jag fick veta idag att en hade sagt i radio "diabetiker får göra som dom andra knarkarna & ta sina sprutor på toaletten", en känd radio kanal också. & jag blir riktigt förbannad & förstår inte hur man ens kan säga sådant.

Finns ju hur många som helst som kommer att reagera på det där!

HUR kan man jämföra det egentligen? Insulin som är något som man måste ta som diabetiker för att leva, eller ta droger som man vill ta för att bli hög som första känslan tydligen ska vara svävande bra?

Säg mig hur en som akut måste ta en insulin dos ska lyckas finna en toa (enligt denna åsikt) för att ta sin spruta offentligt? Varför ska man behöva springa gömma sig för att ta en spruta för att omgivningen inte vill se det? Ska man behöva skämmas för att man har diabetes i världen nu? Ska stackars små barn som inte förstår vuxnas ord börja skämmas för att de måste ta i magen eller benet öppet bland kompisarna?

Vem vet vad som kan ske om man nu inte får göra det offentligt bara för att folk är spruträdda? Vad är det som är problemet? Att ge sig själv en medicin via en spruta? Eller är det för att de öppet visar att de har diabetes? Eller för att de visar lite av sin mage när de ska spruta in? Eller drar upp shortsen lite på låret i sisådär 5 sekunder? 10 kanske? Ja, inte är det en minut iaf.

Det är så mycket mer annat i världen man inte bör visa offentligt istället, eller bör dölja! Men ska man behöva springa in på toa så fort man bara kan & finna en toa som man får hoppas på är ledig just då samt ha pengar till en toa besök för att ta sin spruta innan man faller i koma bara för att folk inte kan hantera att man måste ta en?!

DETTA är ju inte något nytt, diabetes  har ju existerat hur länge som helst. Ja, jag kan inte säga exakt men det kan jag leta mig upp om!

Jag har en släkting som har diabetes, min pappa. & jag har en jävligt bra kompis, vid namn Emelie "Emme, ems" som har diabetes sen hon var 3! Ska hon behöva dölja det numera för att en tycker att det ska springas in på toa om? Inte fan ska man behöva skämmas för en sjukdom som kan rädda ens liv genom en spruta!

Vad sjutton, det finns så mycket mer i livet som man kan uttala sig om, så mycket mer som kanske bör döljas & man inte ska behöva se i offentligheten, men en sjukdom!? Vad är världen på väg?

Okej, nu sa ju denna person senare en ursäkt. Men det är väl ändå försent på tänkt om du frågar mig? Från att du sa de där orden så rasade förmodligen många folk av din kommentar, & därmed får du stå ditt kast, stå för ditt uttalande. Jag anser att om man inte kan stå för det man har sagt, ska man inte yttra sig heller, framförallt inte i en radio sändning när man vet folk lyssnar! Du kunde ha behållt din åsikt för dig själv! & nästa gång du ser en som bara hjälper sig själv med en insulin dos, blunda om du inte vill se det!

Eller, så borde du tänka "H*n har diabetes, sprutan tas just för att h*n försöker överleva denna sjukdom.."

Alla som säger att det är att jämföra med knarkare borde skämmas & läsa mer om diabetes & vad stora skillnaden är mellan en "knarkare" & en diabetiker. Jag tror aldrig jag kommer finna en enda diabetiker som gör det för nöjes skull, jag tror inte ens jag kommer finna en som faktiskt vill ta en spruta offentligt för nöjes skull, men som vet att den måste för annars blir det stora konsekvenser!

Var stolt istället över dessa personer som tar det offentligt, & är stolta över sina sprutor.

Allt detta är min åsikt & jag blir förbannad å alla diabetiker skull som inte kan tala för sig.

Alltså, jag stör mig rejält på att det verkar som att det "bara" är att säga "skaffa dig ett jobb" till någon hux flux.

Det är så himla lätt att säga åt andra att de ska ta & skaffa sig ett jobb, men HUR lätt är det i dag att göra det? Det är hur svårt som helst! Det mesta jobben krävs utbildning på, eller körkort. Är det inte de grejjerna så är det att man ska kunna deras hem språk (som inte är svenska) eller att man ska bo i deras trakter.

Jaha, okejs. Eller det andra som brukar vara det som kör ihop sig att man ska ha erfarenhet. Hur kan man få erfarenhet om inte det finns någon som ger en chansen till att få det? Sen tycker jag att de flesta som säger åt andra att skaffa jobb är dom som redan har jobb, oftast ett riktigt bra jobb & har (som det ser ut iaf) dyra kläder & riktigt bra ställt. Man kan ju undra ibland om de ens minns hur det var när de var utan jobb? Att de kanske ska vara lite snällare?

Okej, jag kan förstå att man uttrycker till någon som VERKLIGEN inte vill jobba, som gör allting för att ens lyfta på ett finger för att ens ansöka ett jobb, eller inte ens kollar efter det. DÅ kan jag förstå man säger så. Som hellre handlar en massa exemplar på saker som de redan har flera utav. Men ska det verkligen gå så långt att personen blir knäckt?

Jag känner både folk som inte vill jobba, folk som inte ens sökt jobb, folk som desperat vill ha jobb men inte får det.
Jag är en av dom som faktiskt verkligen vill ha ett arbete & jag försöker verkligen, men jag får inget napp (förtillfället) för att andra som har erfarenhet mera får jobben.

Men jag jobbar iaf som vikarie & det är ändå nått. Alltid mycket mera än vara helt utan. & det var inte lätt direkt, visserligen fick jag hjälp från AF på traven men jag fiskade ju hem det. Men jag skulle göra "allt" för finna ett eget fast arbete. Så att man kan känna sig trygg med sin ekonomi & slippa sova oroande.

Ibland har jag funderat i banorna att skaffa eget & då skulle jag anställa de som jag vet har försökt men blivit dissade för att de inte har erfarenhet & ge dem chansen till det bara för att börja något som kan bli större. Om bara en enda själ öppnade möjlighet för någon att få erfarenhet skulle det leda långt tror jag..

Eller att säga till en "skaffa dig ett jobb" när man vet att det enda en person gör är att försöka finna ett jobb, är att vara grymt elak. Varför trycka ner en som redan ligger?

& sen dessa tv program .. Varför ens vara med i dom? Hjälper dem ändå något? :/ Jag undrar det jag ..

På tisdag ska jag in till sjukhuset med David för kolla med en läkare & prata, sen får vi komma fram till om det ska göras ännu mer undersökningar på Danderyds sjukhus .. Jag börjar bli nervös :( ..

Men det kommer gå bra, jag vet det .. Bara jag som börjar bli nervös, ogillar sjukhus & lite orolig om man ska hitta, men jag har gott om tid på mig när jag väl är framme så :) ..

I torsdags som jag skrev kortfattat om igår (fredagen för en vecka sen) skriver jag om nu.

Torsdags morgonen var som en vanlig dag. Upp & fixa sig & hela köret. David var på glatt humör & bara som en ängla lik barn :) Han var på dagis & sen hämtade jag honom, inte hade någon minsta aning om hur det skulle sluta sedan..

Vi gick hem till oss & jag åt 2 skålar med flingor för jag kände att jag inte skulle hinna äta någon mat för allt var fruset innan veterinären med Lucky som var kl 14.00. David hade ätit bra på dagis som han nästan alltid gör säger dem. (Han kan ta flera portioner.)

David ville också ha flingor så det fick han tillslut. Jag förberedde David att göra sig ordning & förklarade att vi skulle göra oss färdiga för att gå till veterinären vid 13:15. Allt gick på räls & han var glad för han visste vad som skulle ske, att Lucky skulle dit för kolla ögonen.

Han busade på vägen som han oftast gör, slänger sig i drivorna osv.. Vi kom fram & David var fortfarande glad. Han log & tyckte det var roligt. När Lucky små gnydde så gick han fram till henne & klappade & krama henne, pratade med henne. Skrev in oss & väntade på våran tur.

Vi gick in Lucky fick lägga sig på sängen & David stod nära mig & log. Sen ställde han sig framför Lucky där hon låg. Höll händerna på sängen & sängen var vid hans halsnivå. Allt var bra, David stod bara där & tittade, log & hade gjort precis som jag sa. Inte bråka därinne.

Efter en stund efter att undersökningen hade gjorts & var nästan färdigt så skriker David helt plötsligt rakt ut. Jag kände inom mig att "det skriket är det nåt med, inte hans vanliga skrik." Jag vänder mig om för kolla vid sidan vad det är som händer, David's ben sviker honom & han är nära på ramla under sängens under kant. Jag skyndar mig tar honom (tror jag) & han skriker & sen faller han ihop liggande på golvet. Jag minns inte hur det sker, men han helt plöstligt ligger framför mig & hans tänder är ihopbitna, hans ögon är uppåt, jag ser mer av vitan än av hans själva "ögon" ögonen är öppna & jag pratar med David - han svarar mig inte!

Jag blir orolig, men behåller mitt lugn. (Begriper inte hur jag kunde vara lugn, för jag flippar alltid annars ur, när det händer David något.) .. Men jag är lugn & samtidigt som jag försöker komma på vad som hände så frågar veterinärerna vad det är som händer, jag svarar dem samtidigt som jag försöker få David att vakna!

Jag rör vid David & är nu vid ganska snabbt efter att han hamnade på golvet knäböjd, han stod under sängen där Lucky låg, höll i sig & benen börja ge vika, jag tror jag tar tag i han till mig, sen minns jag inte om han föll ihop i min famn, för han ligger framför mig på golvet sen jag kollar på hans kropp om han rör sig, det gör han inte! Han varken krampar eller något, men han rör sig inte ur fläcken & munnen är öppen så alla tänder syns nästan & käken är ihopbiten. Jag försöker nu få David att komma till mina lår så jag kan få han till min famn, jag kan inte få honom att komma till mina lår, för han glider bara ifrån mig & han är stel! Jag försöker flera gånger få David att svara mig, jag tilltalar honom med sitt namn & försöker få kontakt i omgångar, men jag kan inte. Försöker igen få honom att komma till min famn men jag lyckas inte.

Ungefär då börjar hans kropp ge sig så den "avslappnar" sig & jag kan få han böjd med ryggen till min famn igen & jag utbrister ett stort gråt & skrik när han kommer "tillbaks" jag kan få han komma på benen & han vill omfamna mig direkt & när jag frågar "vad hände David?" säger han upprört & rädd "jag vet inte".. Jag kramade om honom, försökte få honom sluta gråta & bli lugn, men det går inte. Han är för upprörd. Jag får försöka flera minuter & han lugnar sig lite eftersom.

Jag hade inte en tanke på då att jag hade släppt Luckys koppel för längesen då när jag försökte tänka på vad som hände mitt älskade barn. Efter en stund så försökte vi alla komma på vad som hade hänt, från kanske höll andan, vart för spännande med Lucky, eller fick han anfall? Jag trodde på att det kunde vara anfall, andra trodde han bara höll andan. Men nu i efterhand, om han höll andan skulle han ju bara hämtat mer med andning i en stor paus?

Jag fick gå & betala (eller ja, jag bad om faktura) & sen fick jag gå hem med både Lucky & David & hoppa över hämta ut receptet till Luckys ögon. Jag fattade tele & ringde mamma så fort jag kom ut därifrån, vid detta laget var David sig själv. Jag sa vad som hände, mamma skrek rakt ut. Jag började då skaka & rädslan & chocken kom ikapp mig. David började stor gråta igen på vägen hem, men jag kunde inget göra fast tanken var att springa med han till BVC som ändå var nära, men Lucky? Hur hade jag gjort med henne? Så jag var tvungen gå hem först, lämna henne & sen sa jag till mamma jag drar till läkarn direkt efter!

Väl hemma så slog det mig att tänk om jag far dit & sen inte blir hjälpt i detta väder som det var då, snöigt som fan, blåsigt & halt, samt kallt var det inge skojj. Så jag beslöt mig för jag ringer först. Jag ringde BVC men det gick inte att komma fram, fanns meddelande om att ringa VC istället, jag ringde dit & jag togs på allvar men det fanns inga läkartider kvar. Jag fick istället nr till Norrtälje Sjukhus för hon tyckte det behövdes. Jag ringer, & kommer fram. Jag förklarar lite sluddrigt början av samtalet att jag ringer om min 4 åring. Bes om hans personnummer jag sa det.

Hon frågar mig om han inte tyckte det bara var skrämmande att se sin hund på vet bara? Jag sa neej.
Svimmade han inte bara då? Jag sa nej. Hunden fick bara dropp i ögonen. & han är inte känslig då sa hon? Jag sa nej, han var glad före & precis innan & sen skriker han bara rakt ut!

Hon verkar inte ta mig på orden först & säger att det skulle jag nog inte behövt ringa dit för, men jag avbryter henne & säger "MEN jag fick detta nr för att jag inte kunde få komma in där jag bor! Finns inga tider kvar."

Hon säger då att då är alternativen antingen Astrid Lindgrens sjukhus eller akuten, för jag tilläggde att det HAR hänt förut! Hon sa då att jag borde komma in akut då.

Jag frågade då lite "okej, ska jag komma in nu, vart, tar du mig på allvar?" i huvudet & frågar om hon menar norrtälje? Hon sa ja antingen det eller Astrid. Jag frågade om hon menade akuten i norrtälje sjukhus? Ja, sa hon.

Jag lägger på & försöker som en jävla besatt ringa runt till alla jag känner närheten av mig, eftersom David var normal igen så tänkte jag att då är det "över" så då får jag bara se till komma in på nåt sätt. Antingen svarade inte de jag ringde till, eller så gick det inte att ringa upp de, eller så jobbade de. Efter flera samtal & frustrationen var i maximal nivå & jag ringde mamma däremellan som försökte hjälpa mig det lilla hon kunde & för hon skulle få veta så flippade jag & frusterad som jag var rusade tillslut till centrum när jag fann min buss remsa & kollade buss tiderna så tog jag den jag kunde hinna med.

Då ringde Johan för att säga att han skulle snart sluta jobba, så jag kunde gå hem istället igen. Men så fort jag hade kommit hem 10 min efter ringde han & sa att jag fick ta bussen ändå för han hade fastnat med bussen i dike. Jag ännu mer frusterad sa att jag tar bussen! Jävla krångel..! Vid detta taget hade jag fått gå fram & tillbaks i omgångar mot centrum, slängde på mig det jag visste tvunget behövdes tas med, gröna boken (läkarboken om David.), plånboken & David. Bilbarnstol, extra kläder osv slog mig inte i tanken. Jag skulle bara iväg.

David extremt trött skyndade sig så gott han kunde för hinna fram i centrum i tid, tur nog var bussen försenad några min så vi hann. I bussen somnade David efter en stund, & vi kom fram tillslut. Vi fick leta efter sjukhuset men jag visste ungefär vart det låg, tack vare än en gång Ems. (Jag hade varit där för flera år sedan när hon skulle dit.) & jag visste efter alla gånger varenda dag i en månads tid att jag sett en skylt dit sjukhuset låg. Vi kom fram strax före 18.00 på kvällen :( Han & jag gick på toa fick vänta på att någon skulle se oss vid lilla "receptionen" vi blev bemötta tillslut, skrevs in & fick komma in.

Pratade lite, tog pulsen & hjärtat, febern allt var bra! Vi fick vänta i en timme på läkaren, jag & David höll på somna i en stol medan vi väntade. Just då kom läkaren. Pratade ännu mera & jag beskrev vad som hade hänt, att det inte gick få honom vakna på ett fingerknäpp utan tog längre tid. Vi skulle göra undersökning men det gick inte, blev inge med det för jag skulle klä av honom, men han var så extremt trött att han började springa runt i rummet, grät, skrek & hade sig. :( Det hade kommit ytterligare en till personal när jag inte såg & de beslöt sig för att hoppa över undersökningen för det kändes inte möjligt att kunna göra en.

Läkaren sa att det kunde vara så att det var epilepsi anfall han fick, men vi vet ju inte så barn läkare skulle få kolla på honom tyckte hon.

Vi fick vänta en stund till & läkarn kom tillbaks, sa att vi får komma tillbaks när han fått sova ut & är piggare för göra en undersökning då. Lämnade nr & skulle få samtal igår. Vi hoppades jag kunde komma in igår igen, men det blev inte så.

Vi fick gå hem halv 8 på kvällen, strax före vi gick fick David kolla i en kista på sjukhuset om han ville ha bokmärken eller klister märke. Han fick 3 st bamse, 2 bokmärken & ett klistermärke. Personalen frågade om han gillade bamse & David nicka. De började sjunga en kort sång om bamse. David sken upp tackade för sina 3 bamse & höll de hårt, tog min hand när vi gick.

Jag & David drog till stationen för att handla något att äta, handlade grova mackor, godis ask till honom som jag hade lovat, & drickor. David blev glad. Jag ringde Johan för kolla om han kunde hämta som han hade sagt timmar före, då bussen inte skulle komma förrän 21.45 annars. Han slängde på mig efter ett uttryck jag sa åt han. Han kom tillslut iaf sen. Jag ringde Ludde direkt efter för fråga om hon kunde hämta annars. Hon sa att de ställde upp om inte Johan kom iaf. Det gjorde han fick jag sms om när jag snackade med Ludde.

Vi satte oss i värmen i väntsalen medan vi väntade på Johan, vi satt åt & drack, då ser jag David kolla på en kiosk där en stod väntade sträckande över sin diskbänk att David skulle hämta godis. Jag såg det tillslut & sa David jag tror du ska få den där. David vågade inte gå själv så jag skulle följa med han skulle bara hämta mina saker jag höll på gå ifrån. Men då kom han istället, & David tackade! :) Tack så mycket du! Du gjorde min sons dag! ;)

& Johan hade med sig sin bilbarnstol han hade, som jag hade sålt till han för längesen. Den passade precis än till David. Hann nog ungefär bara sätta fast David & åka hemåt så sov han hela tiden, stackarn var helt slut. Jag hade spänningshuvudvärk i flera timmar, det släppte inte förrän jag var hemma. :/ .. Halv nio tror jag klockan var när vi var hemma. Då ut med nuffen snabbis & sen tog jag av David för att han skulle få sova igen. Han ville lägga sig i soffan sa han, så bytte till pyjamas & han tog filt över sig & han somna. Han sov för hela natten sen. Jag bar han till hans säng & var klar pigg själv. Klockan 23.00 var jag trött, & la mig.

David kom till mig & sa nåt till mig 5 på morgonen, men hörde inte vad så jag rörde mig bara & somnade om. David la sig nära mig i min säng & somnade om. Jag gick upp sen vid 6 tiden kunde inte somna om mera, David sov några timmar till.

Resten av dagen igår tog vi det bara lugnt. Han blev mer & mer under gårdagen sig själv. Igår fick jag samtal att jag får komma om 2 veckor. Då prata med en barnläkare & se hur vi gör efter det. Om det blir att behöva åka till Danderyds sjukhus sen eller inte. Jag hoppas på att det faktiskt blir så. För nu har det hänt konstiga händelser & nu får det tas på allvar.

Det var allt som hände den där torsdagen.

Jag brukar aldrig vara direkt tidigt ute med att planera födelsedagar, inhandling av presenter (förutom julklappar), men jag tänkte jag skulle försöka för ovanlighetens skull.

1: Vad vill en 4 åring ha i present? Till en pojke som är just nu en blixten fan no. 1 & bamse fan no. 1.

Han har redan en del lego, han har en del klossar & bilar har han. Traktorer, böcker.

Skulle han gilla att få gardiner kanske? Eller tavlor? Det har han lite brist på i sitt rum. Eller ska jag inhandla stolar till hans lilla röda bord? (Som egentligen är Emmis.)

2: Vad ska man ha till födelsedag? Tårta ska han få välja själv vad på? Alltså ska det få bli "Blixten" på den elr godis?
Bullar, kakor? Fiskedamm?

3: Han är ett fan av innebandy, så fort han ser bollar & klubbor i en sportaffär ja då ska han spela! Speciellt om Ems & C är med. & de är aldrig sena med att haka på spela med han, han kan spela så han blir svettig.

Så då är alltså frågan.. Ska jag inhandla en bandy klubba & mini mål?

Jäklans svårt det här!

Några tips snälla? Jag har tills juni på mig men tänkte spara också ..

För ett år sedan valde jag att ta mitt pick & pack & flytta från Örebro helt & hållet. Bort från länet, bort från Laxå .. Inte ens skaffa mig en lägenhet i Örebro's län huvudtaget. Jag ville bort & jag visste exakt vart.

Jag hade bestämt mig sen länge, skulle det spricka så ville jag flytta bort.. Det sprack & jag visste att då var det dags för mig att dra min väg dit jag har velat bosätta mig som barn.

Stockholm.. Jag visste bara inte vart, men jag kände att trakten "Hallstavik" lät bra.. Jag hade hälsat på några gånger & jag kunde tänka mig bosätta mig där. Jag sökte lägenhet & fick den väääldigt snabbt! På bara 14 dagars sökande så fick jag en. Min 2:a. & jag var så glad, jag klarade allt det på egen hand, kände mig så stolt. Ett hem som skulle bli helt mitt, & verkligen känna som mitt hem & inte bara för ha någonstans att bo ..

Har bott på många ställen, men det har inte känts "hemma", har alltid stått mitt namn på dörren men det var allt. Ett bevis på att jag hyrde den lägenheten men "hemma" känslan fanns inte.

Inte förrän jag flyttade till min 2:a för ett år sedan, det kändes "jag är hemma." Dock valde jag att flytta från den efter 9 månader, ville ha en större. Det var inte lika lätt, men jag fick den också. Nu tänker jag inte flytta mer, om jag ska göra det då ska det vara stort skäl.. Som hus, eller att jag inte får bo kvar av något skäl.

Här ska firas för min första 1 års dag i mitt nya hem, i mitt nya liv.. & jag har inte ångrat mig ett dugg hittills att jag flyttade från Örebro .. Firande blir med läsk, snackas & godis! ^^, Paaaartyyy! ;)

Igår när David bråkade trodde jag att jag hade lagt mobilen i fickan ordentligt, några timmar efteråt ville jag ha min mobil, då kunde jag inte finna den & bad David om han visste vart den var, det visste han inte. Jag loggade in på Msn & kollade om någon var inne som kunde ringa, Annie var inne så bad henne, hon ringde nåra gånger men ingen mobil hördes. Hon ringde igen & jag drog ut letade istället, den fanns inte.

Sen svarade någon på min tele & det var 2 grannar som fann den! Annie gav mig fel husnr så jag letade & letade förgäves efter nr. Frågade grannen i mitt hus, men hon visste inte. Sen träffade jag på henne igen ute & sa namnet då visste hon! Det var nära mig. Jag drog dit med David & frågade om de hade funnit min tele, om de hette det som de skulle heta. & det var rätt! :D Jag frågade om ville ha hittelön men nej inte det. Jag tackade flera gånger om & de förklarade vart den låg, precis där jag hade försökt lägga ner den i fickan.

Konstigt jag inte hörde någon duns? Kanske inte så lätt i all snö & Davids sparkande & skrik. Skönt den är återfunnen & att den hamnade i "rätt" händer.

Evigt tacksam! :D

I värsta otur kunde den ha hamnat hos någon som hade ringt så mycket det gick ..

Jag ska skriva ner om allt som hände igår en annan tillfälle .. allt som började med en vanlig dag på morgonen, veterinär besök, slutade helt fel, tårar, rädsla & hemkomst sent :/ ..

nu är det "bra" igen ..

återkommer senare ..

Jag är gravt hörselskadad & använder hela tiden mina hörapparater. (Dock inte just nu när de bägge är på reparation.) Att ha en hörselskada betyder precis som det låter. Hörseln är det en skada på. Man kan ha många olika hörselskador (vad jag har förstått iaf.)

Jag har en hörselskada långt, långt inne i örat. Som mamma förklarade att därinne i örat finns det små små "trådar/hår?" som ska stå upp typ (tror jag.) & det gör det inte på mina öron utan dem "dör". & därmed hörselskadan.

Får man en öroninflammation så kan det förminska ens hörsel ännu mer. Jag hade ofta öroninflammation när jag var barn. Jag kunde tillslut säga till mamma "mamma, jag har ont i öronen." & mamma svarade mig med att då måste jag till doktorn. Jag svarade då "mamma, jag har inte ont längre. Vi behöver inte åka till doktorn." Men, jag hade fått öroninflammation den gången med. & hörseln minskades.

Ens hörsel kan inte förbättras nånsin, men ens hörapparater kan få en att höra bättre. Hörseln kan ligga på samma nivå hela tiden eller minskas långsamt, tills det blir till dövhet. I mitt fall om jag inte använder mina hörapparater så hör jag inte om kommer bilar t.ex, eller om telen ringer/får sms det hör jag inte alltid, dörren kan plingas på utan att jag hör, vattnet kanske har kommit under en kastrull & det hör jag inte alltid. Eller en sådan enkel sak som att fåglar kvittrar. Det hör jag inte heller, utan mina hörapparater.

Kolla tv kan jag göra utan hörapparater men bara om det är text. Utan text är det princip kört. Kan höra om det är mörkare röster då kan jag kolla på svenska filmer, men om det är ljusa röster då hör jag inte. Jag hör alltså lättare på mörkare röster. Ska jag försöka höra ljusa röster så måste jag anstränga mig så hårt att jag får ont i huvudet.

Man kan också få en tv slinga som man kopplar in som går till hörapparaterna, så hör man allting även om det är svensk tal. Det minns jag att Emmi tyckte var jätte roligt om jag växlade till "slinga" på mina hörapparater & var i annat rum så kunde jag höra tvn. Emmi brukade sitta tätt intill mitt öra & lyssna. =)

Prata i telefon kan då alltså vara svårt ibland för mig. Men jag har vant mig vid det nu, förut bad jag alltid mamma elr emmi (min sis) att ringa åt mig. För att jag inte hörde. Jag fick en text telefon att kunna ringa runt med, men jag har inte hemtele längre.

När jag blev äldre försökte jag att börja ringa själv även om det tog långt in på vuxen livet, än idag ibland får det bli att någon annan får snacka. Men jag försöker att göra det själv. Nästan alltid gör jag det själv men ibland i t.ex. på mcdonald's, mataffärer, eller i tunnelbanor kan jag inte höra trots jag har försökt & förklarar jag att jag är hörselskadad & svårt att höra är det väldigt svårt. Så, har jag sällskap med mig så brukar de förstå när jag inte kan höra. (Oftast iaf förstår de det på mig de som känner mig riktigt bra. Rätt så sällan nu mera men ofta förut bad jag de i förväg när jag såg var för mycket "oväsen" omkring att hjälpa mig.)

Jag har jätte svårt höra när låter mycket som byggarbete, eller när det är 3-5 personer som snackar i mun på varandra. (Det har nog de flesta svårt med.)'

När jag var mindre hatade jag att ha mina hörapparater för jag fick kämpa så mycket att få höra vad allt & alla sa, att jag fick varje dag ont i öronen & huvudet, att jag alltid tog av mig dem när jag skulle gå hem. (Första tiden fick jag åka bil till skolan för mamma inte ville jag skulle gå själv, andra tiden fick Emmi alltid gå med mig. Sen fick jag gå själv.) Dumt nog gjorde jag det varenda dag trots att jag visste jag inte fick göra det för då hörde jag inte bilarna. Men jag ville slippa dem & vara "normal". Jag glömde ofta bort då att jag inte kunde höra & "inbilla" mig att jag hörde när bilarna kom, men det gjorde jag aldrig. Det var många gånger som bilarna kom nära mig & jag inte hörde, men jag klarade mig alltid & tillslut kollade jag mer om det kom bilar.

Jag la alltid hörapparaterna i fickorna i mina byxor & sen hamnade dem alltid i tvättmaskinen, till mamma förskräck. Så gjorde jag alltid & glömde alltid bort att mamma tog dem för att tvätta. De tål inte vatten & kan gå sönder. Men mina gick aldrig tur nog sönder. Tillslut en dag skrek jag till mamma "Nej! Mamma, mina hörapparater är i byxorna!" Men mamma sa "Nej, jag tog ur dem." Hon vande sig tillslut men oj vad hon blev arg alla gånger.

Ofta när man säger man är hörselskadad får man det tolkat att man är döv. Dövhet & hörselskada är INTE samma sak. Är man hörselskadad så kan man prata & man kan höra men inte 100 %. Är man döv så kan man prata (om man  har lärt sig det eller om man var hörande/hörselskadad före). Men man kan också höra om man har en sådan pass dövhet att man kan ha hörapparat. Eller svagt höra att man pratar men inte vad. Vissa hör om man pratar jätte jätte högt vid örat, medan vissa är totalt döva & hör inte ett dugg.

Har man ett döv pappa & en hörselskadad mamma t.ex. kan det ske att ens barn får också nedsättning av hörseln. Men barnet kan också bli helt hörande. I mitt fall (änsålänge) är David fullt hörande. Skulle han bli hörselskadad så accepterar jag det fullständigt, & skulle hjälpa honom på alla sätt jag bara kan, för jag vet hur tufft det kan vara. David fick tidigt lära sig att jag, som mamma har svårt att höra. Att hans pappa, Micke, är döv. Micke var dock inte döv från början, han kunde höra & prata sen blev han döv.

Jag beslöt mig tidigt för att lära David teckna, bara för att det ska vara bra att kunna stöd teckna dels för hans pappa's skull & för min skull, för jag ibland kan behöva stöd tecken. Men framförallt för hans egen skull, för jag anser att det är viktigt att kunna.

David är riktigt duktig på att teckna & har tålamod att upprepa vad han har sagt när jag inte hör, hör jag inte efter 3 gånger, ber jag honom att visa & det gör han.

Ja, det var allt jag kan komma på att säga om hörselskada. Kände för skriva om det.

13 sidvisningar & 6 besökare! ;) woow, jag har läsare! :D ..

Vet att en är ems, en kan vara babelibabe .. men vem är de resterande 4 tro? :D .. Vet inte många som vet min blogg? :P .. skulle vara skojj veta vem som följer mig titt som tätt ;)

Att betala räkningar känns så förbannat surt. Speciellt när man ser hur fet summan blir på kontot innan man rört ett endaste öre på att betala räkningar, handla mat & ja you name it.

& sen .. räkning ett, räkning 2, räkning 3, räkning 4 .. & mat ..

& sen när man ser summan över & överväger "ska jag betala slut på den där skulden nu för gott? Eller ska jag spara?" & sen väljer man att betala summan rakt på hela. & sen kommer ångesten, även fast man har pengar över "åh, tänk dig  vad man kunde ha sparat där. 400 spänn extra." ..

& sen när man tänker igenom efter ångesten.

" Fan vad skönt, den försvinner helt. Poff som en vindblåst .. "

Det är så skönt efteråt även om man känner allt suger hårt när pengarna minskas drastiskt. Men vad gör man inte för att få det bra sen nästa månad? Mat har man ju redan färdigt, pengar har man kvar.

Det är skönt.

Idag fyller mamma år! :D Grattis, grattis, grattis mamma! :D .. Dock har hon kanske åkt på muskelinflammation IGEN, vad roligt hurra! :/ ..

Ska fundera ut vad man ska köpa till na .. hmhmmhm.. Förra året vart det en kruka det blev hon gla för. Men kanske inte blir lika roligt få det detta år med? Nej, jag tror inte det ..

Jag minns ju hur Emmi visste varenda år när hon var mindre vad hon skulle få innan hon öppnade det, bara för jag varenda år handlade antingen skivor eller filmer till na .. Ett år handlade jag upp för sisådär tusen spänn bara skivor & filmer till henne .. Det har jag aldrig förr gjort mot någon familjemedlem & det har aldrig hänt igen, mamma sa åt mig att det fick räcka & att jag skulle ge mig. Men neejrå, jag handlade på mig varenda förbaskade film jag visste hon ville ha, skivor som hon ville ha .. & hennes min! :D Haha, oslagbar. Det var värt det. Iaf då.


Men jag vet inte om jag skulle göra det nu .. Jag hade det betydligt mycket bättre ekonomiskt då än nu .. Då märkte man inte av pengarna direkt som man gör nu .. handla en godispåse & poff där försvann flera hundra .. ;) (LÄS DET MED IRONII!) .. Typ 20 kr ;) ..